Finalist i Fototävling.

Jag blev jätteglad i eftermiddags när jag vaknat och fick se en kommentar från Susanne att jag blivit finalist i hennes svartvita fototävling. Susannes blogg hittar ni HÄR.

Jag som tyckte att det var en massa vackra foton med och hade inga större förhoppningar om att mitt skulle komma med – även om jag älskar mitt foto som jag fångade för någon vecka sen utanför Skövde när älskling och jag var ute och fotade ihop.
Tapparna är runt 1.5 meter långa och hängde vid en gavel med solen strålandes på andra sidan huset – därför gav det ett mäktigt intryck av att istapparna nästan ”glöder” medan omgivningen är mörk och lite dyster.

Idag har jag som skrivet tidigare varit trött p.g.a. lite för lite sömn imorse när jag slutade jobba.
Jag har ändå haft en jättehärlig dag med mycket leenden, mycket kärlek och fina människor runt omkring mig. Det är sånt som får mig att bli riktigt glad och känna att livet leker – alla ni underbara vänner som finns runt mig. Och även om ni inte finns här hela tiden så vet jag att ni ändå FINNS DÄR. No Matter What.

Jag önskar att alla kunde få ha lika underbara och kärleksfulla vänner som mig.
Vänner som alltid finns där i vått och torrt. Vänner som aldrig försvinner eller snackar skit bakom ryggen.
Vänner som känner den ”riktiga” Caroline, som kan läsa mig utan att jag behöver säga något.
Gamla vänner och nya vänner. Unga vänner och äldre vänner.

Jag kan inte säga det nog många gånger:  Jag ÄLSKAR er och jag är så glad att ni finns i mitt liv – allihopa! Ni är FANTASTISKA! Vackra, varma människor!

I eftermiddag knatade hjärtat och jag bort till Caroline, Anders och lilla Ludvig för att mysa över lite kaffe och babbel. Jättemysigt.
På vägen hem ringde Frasse och Freddan och frågade om jag ville haka på till Mangos, men det får bli en annan dag för magen var full av kaffe just då. Så sen 20-tiden har jag varit hemma iklädd pyjamasbyxor, kikat på TV, kalibrerat skärmen och färginställningarna på datorn (så att inte datorn visar fel färger, vilket är viktigt med tanke på alla foton som passerar in i min dator varje dag).
Och så slumrade jag till på soffan förut. När man är över 30 räknas man väl som gammal och får ta små tupplurer på soffan va?

Till min lillebrors förtret (skulle jag kunna gissa) så kommer jag ändå att lägga upp ett fågelkort till.
Haha.
Här Caroline & Anders – här har ni rumptönten. Världens sötaste fågel! (har ni sett Gnuttarna så tror jag att ni precis som jag och älskling tycker att den här lilla dunbollen påminner om dem?)

… och här har ni en bild på samma typ av dunbollar, men taget från ett ställe som ringmärker de små gnuttisfåglarna 🙂

Annons