Insnöade.

Haha. Dagen har varit lite smågalen!
Jag knatade ner mot stan innan 13-tiden för att möta upp Sara för en fika på Rådhuscaféet och när vi suttit där i typ två timmar och tjattrat så hämtade vi ut ett paket till mig på Gallerix.
Tack gumman för en mysig fika med en massa vettiga konversationer. Är också glad att jag kan hjälpa dig lite och hoppas att det känns lite bättre än förut? ♥ (Vill ni se en massa kort från dagen så kan ni kika in hos Sara. Där finns en hög med foton).
Tanken var att Peter skulle plocka upp oss på stan och åka till andra sidan stan för att hjälpa mams & paps lite och samtidigt köra hem Sara.

Men nej… Bilen satt mycket riktigt fast. Och någon spade äger jag inte heller, inte ens i barnstorlek.

Tjänster och gentjänster – lyfte luren och ringde upp min kära pappa som kom till undsättning med en skyffel för att gräva fram bilen. Själv hade han haft fullt sjå hela förmiddagen med att skotta – även om han har stor hjälp av deras snöslunga. Är det mycket snö så är det! Tydligen var mängden snö under natten runt 30-40 cm. Och vi som redan hade stora drivor innan! Nu ligger det massiva högar runt omkring i stan och ändå ligger man efter med röjningen. Vart sjutton ska man göra av all snö? Här i Vasastan existerar cykelvägen genom Vasagatan över huvud taget inte längre, det är bara 2-3 meter höga snöhögar längs hela allén.

Ikväll har vi då varit hemma hos mina päron på Norrmalm (eller rättare sagt pappa, för mamma jobbar kvällen på sjukhuset). De håller på att totalrenovera och bygga nytt kök. Mitt flickrum och min lillebrors pojkrum finns inte längre, utan kommer att bli ett kök på jag-vet-inte-hur-många-kvadrat. Det blir säkert snyggt.

Karlarna har skruvat och donat med luckor/skåp medan jag slocknade på soffan på ovanvåningen. Det blev en sen natt inatt och jag fick inte så mycket sömn eftersom jag som vanligt drömmer alldeles för konstiga och hemska drömmar.

Nu inatt tänkte jag hålla mig vaken länge eftersom jag går på nätter imorgon igen och behöver vända dygnet så att jag inte agerar zombiesjuksköterska imorgon. Tänkte att jag skulle sysselsätta mig lite med att spela PS3 och kanske pussas lite med darling på soffan.

Har ni lika mycket snö hos er? Vad tycker ni om det? Godis eller spenat?

Annons

Det är en snöig dag i Skövde.

Finalist i Fototävling.

Jag blev jätteglad i eftermiddags när jag vaknat och fick se en kommentar från Susanne att jag blivit finalist i hennes svartvita fototävling. Susannes blogg hittar ni HÄR.

Jag som tyckte att det var en massa vackra foton med och hade inga större förhoppningar om att mitt skulle komma med – även om jag älskar mitt foto som jag fångade för någon vecka sen utanför Skövde när älskling och jag var ute och fotade ihop.
Tapparna är runt 1.5 meter långa och hängde vid en gavel med solen strålandes på andra sidan huset – därför gav det ett mäktigt intryck av att istapparna nästan ”glöder” medan omgivningen är mörk och lite dyster.

Idag har jag som skrivet tidigare varit trött p.g.a. lite för lite sömn imorse när jag slutade jobba.
Jag har ändå haft en jättehärlig dag med mycket leenden, mycket kärlek och fina människor runt omkring mig. Det är sånt som får mig att bli riktigt glad och känna att livet leker – alla ni underbara vänner som finns runt mig. Och även om ni inte finns här hela tiden så vet jag att ni ändå FINNS DÄR. No Matter What.

Jag önskar att alla kunde få ha lika underbara och kärleksfulla vänner som mig.
Vänner som alltid finns där i vått och torrt. Vänner som aldrig försvinner eller snackar skit bakom ryggen.
Vänner som känner den ”riktiga” Caroline, som kan läsa mig utan att jag behöver säga något.
Gamla vänner och nya vänner. Unga vänner och äldre vänner.

Jag kan inte säga det nog många gånger:  Jag ÄLSKAR er och jag är så glad att ni finns i mitt liv – allihopa! Ni är FANTASTISKA! Vackra, varma människor!

I eftermiddag knatade hjärtat och jag bort till Caroline, Anders och lilla Ludvig för att mysa över lite kaffe och babbel. Jättemysigt.
På vägen hem ringde Frasse och Freddan och frågade om jag ville haka på till Mangos, men det får bli en annan dag för magen var full av kaffe just då. Så sen 20-tiden har jag varit hemma iklädd pyjamasbyxor, kikat på TV, kalibrerat skärmen och färginställningarna på datorn (så att inte datorn visar fel färger, vilket är viktigt med tanke på alla foton som passerar in i min dator varje dag).
Och så slumrade jag till på soffan förut. När man är över 30 räknas man väl som gammal och får ta små tupplurer på soffan va?

Till min lillebrors förtret (skulle jag kunna gissa) så kommer jag ändå att lägga upp ett fågelkort till.
Haha.
Här Caroline & Anders – här har ni rumptönten. Världens sötaste fågel! (har ni sett Gnuttarna så tror jag att ni precis som jag och älskling tycker att den här lilla dunbollen påminner om dem?)

… och här har ni en bild på samma typ av dunbollar, men taget från ett ställe som ringmärker de små gnuttisfåglarna 🙂

Tröttast i Sverige.

Det är nog jag. Speciellt idag.
Jag har gäspat konstant sen i eftermiddags när jag gick upp. Visserligen sov jag bara 4 timmar för att inte sova bort hela dagen efter att ha jobbat. Och inatt var jag också trött – så trött att jag inte ens vågade sätta mig ner i någon av ”amningsfåtöljerna” på jobbet, av rädsla för att nicka till. Så jag satt i kontorsstolarna på expeditionen hela natten (med undantag för ett par vändor ner på förlossningen) när jag inte gjorde de ”vanliga” sysslorna på avdelningen.

Att lösa korsord när man är väldigt trött och mitt i natten (och dessutom blond) kan göra vem som helst till världens mest osmarta person har jag kommit underfund med. Jag vet inte ens om jag skulle klara ”Lätta Krysset” då. Haha.