Jag och Annis i Khao Lak, mars 2009.
Annisen har varit här torsdag till söndag och vi har hunnit med en hel del, men framför allt har vi hunnit med att babbla ikapp en massa som
hänt och som vi behövt ventilera. Helen har varit här och vi har haft tacokväll/filmkväll och det har blivit många mysiga timmar på soffan ihop.
Jag mår så bra när jag har mina vänner runt omkring mig! Även om det är lika jobbigt när de åker tillbaka hem (de som inte bor här i närheten).
Igår kväll mötte jag upp Malin (som är hemma från Oslo) för en fika, och eftersom det är runt ett år sen(!!) vi sågs senast så satt vi och babblade i nästan tre timmar på Rådhuset!
Det är så himla skönt med Malin, avslappnat och bra, och även om vi inte setts på länge så tar vi igen det på några sekunder. Vi glider aldrig isär, vi kanske är långt ifrån varandra, men vi kommer aldrig försvinna ur varandras liv, och har varit vänner sen vi gick i 1:a ring tillsammans på gymnasiet. TACK gumman för att du är en del av mitt liv och har varit nu i 15 år!
Imorse var jag trött, men kom upp ur sängen innan 09 och knatade bort till Camilla för att skriva klart bakgrunden till våran D-uppsats (magisteruppsats) som ska in i veckan. Och den blev klar. Underbart!
Imorgon ska jag plugga hela dagen och tentan närmar sig med stormsteg. Två veckor kvar idag, till salstenta 10.oo uppe i Umeå.
Hur ser eran vecka ut?
Just Another Crazy Blonde 
❤
Ja, det är inte alltid de kompisar som bor närmst som man har mest gemensamt med. Det är skönt att ha vänner på andra platser, som man kan hälsa på och komma ifrån sin vardag något… men ibland är det ju också jobbigt.
Drömde om dig inatt…fast det var ingen rolig dröm… så jag var väldigt glad när jag vaknade och visste att du fanns kvar:) Läste återigen igenom dina kommentarer, fastnade vid tipsen om Ö-utflykterna från Ao Nang. Sist vi var där hade vi inte riktigt tid att åka iväg på utflykter där, men i år har vi mer tid… dina tips ser mycket bra ut 😀
GUUUUUUUUUUUUUD vad jag längtar! Och Gud vad jag lider med dig i dina känslor angående att inte åka dit i år. Vet att det betyder mycket för dig… 😦 Men snart så… du kommer tillbaks dit, det vet du:)
Stor kram och tack för att du finns!
(Porträttfotona är nu nerbantade till 40. Vi ska gå igenom dom en gång till innan vi bestämmer 20:)