Det är det här.
Eller i alla fall bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det går inte att beskriva med ord. Jag ser tillbaka med glädje och tusentals vackra minnen. Otroliga minnen. Minnen för livet.
Jag hade alltid velat ge mig ut på en längre tripp. Ensam. För att växa och utvecklas. Och det gjorde jag. 2007.
I januari vinkade jag hejdå till mina föräldrar på Landvetter för att inte komma tillbaka på 13 veckor. I april stod jag åter igen på svensk mark, efter luffarliv i Asien. Ensam. Thailand, Malaysia, Kambodja.
Fast ändå inte ensam. Jag träffade så många otroligt härliga människor under mina månaders ryggsäcksliv. Och jag fick se och uppleva så otroligt mycket, sånt som man aldrig hinner uppleva på lika lång tid här hemma.
Det är obeskrivligt. Det är något jag tycker att ALLA borde göra någon gång i sitt liv.