Arkiv | Viktigt! RSS feed for this section

INSTRUKTÖR i Barn-HLR

9 Nov

Gick upp vid 7 och knatade till skolan en timme senare.

Hela förmiddagen gick åt till HLR hos barn, samt luftvägsstopp hos barn för att bli certifierade instruktörer.

Några timmar senare var vi klara och jag är nu instruktör i hjärt-lungräddning för barn (där också luftvägsstopp ingår).

Jag får nu gå ut i grupper på skolor/jobb/föräldrargrupper och platser där folk vill ha utbildning i barn-HLR och utbilda. Skoj!

Imorgon ska vi redovisa pediatrikfall och sen på eftermiddagen börjar nästa kurs! Folkhälsa hos barn och ungdomar är nästa kurs.

Natti natti från en frusen Carro som ligger i pyjamas och duntofflor med cirka -15 grader utanför fönstret.

Annons

Småbarnsföräldrar – Se hit!

28 Okt

Mina uppfattningar om ämnet jag tänker ta upp är att många föräldrar inte har någon idé om att det finns och heller inte fått någon information om det.
Vi i barnsjukvården ser det dock varje år, en del värre än andra.

Ämnet är RSV. RS-virus. Respiratory syncytial virus.

Jag tycker inte att man ska sitta isolerad, men man bör veta om att det här viruset finns, speciellt om man har nyfödda barn eller barn som är för tidigt födda, upp till 2 års ålder.
Att stänga in sig när man fått barn är en självklarhet – att man INTE ska göra. Men man måste ha i bakhuvudet att försöka undvika stora folksamlingar som vistas under samma tak (det är så förkylningar sprids på vintern, inte för att man blir kall av vintern… som många tror).

RS-virus är ett vanligt förkylningsvirus hos oss vuxna som kan drabba små barn på värre vis, även om det oftast passerar och blir bra.
Det kommer i episoder och varannat år är smittan extra hög – det var senast i vintras, så denna säsongen förutspås bli lugnare.
Jag tänkte skriva lite kort om varför jag inte tycker att föräldrar ska ta med sina spädbarn in på Ica Maxi, Coop Forum eller Gekås under vinterhalvåret.

Respiratory syncytial virus (RSV) är den vanligaste orsaken till infektion i de nedre luftvägarna hos barn yngre än ett år.
Viruspartiklarna kan överleva åtminstone ett halvt dygn på hårda ytor.
 RSV sprids med luftvägssekret vid nära kontakt med infekterade personer eller genom kontakt med smittade föremål. Infektion uppstår framför allt när viruset kommer i kontakt med slemhinnor i näsa, mun, ögon och möjligen genom inandning av små droppar (aerosol) från hosta och nysningar.

RSV uppträder i årliga epidemier under vinterhalvåret. I likhet med influensan kan epidemierna komma vid varierande tidpunkter på säsongen och epidemin vara olika kraftig från år till år. Ett mönster med högre och tidigare toppar vart annat år kan ses.

RSV sprids mest bland små barn och de flesta barn i tvåårsåldern har som tecken på genomgången infektion antikroppar mot RSV. Dessa antikroppar ger ingen bestående immunitet.

De första sjukdomssymtomen är vanligen feber, snuva, hosta och ibland pipande andningsljud. Vid det första infektionstillfället får drygt en fjärdedel av barnen tecken på lunginflammation eller obstruktiva besvär som vid astma (bronkiolit). De flesta av infektionerna läker ut på en–två veckor. Hos 1–2 procent av spädbarnen blir symtomen så svåra att sjukhusvård krävs. RSV kan orsaka upprepade luftvägsinfektioner livet igenom, ofta med måttliga till svåra övre luftvägssymtom, men svår nedre luftvägsinfektion kan uppträda i alla åldrar, främst bland äldre eller patienter med nedsatt hjärt- /lungfunktion eller immunförsvar.

Vid mild infektion krävs inte någon specifik behandling. Svåra luftvägssymtom kan kräva behandling med syrgas, och t.o.m. respiratorbehandling. Svår infektion behandlas ibland med antivirala läkemedel i inhalationsform, men dessa har ingen bevisad positiv effekt.

Källa: Smittskyddsinstitutet.

RS-virusinfektioner är vanliga hos både barn och vuxna, särskilt under vinterhalvåret. De är mycket smittsamma och sprids bland annat genom direktkontakt, hosta och nysningar. Vuxna och äldre barn som smittas får oftast vanliga förkylningssymtom, men spädbarn och riktigt gamla människor som smittas kan få svårare besvär och behöver ibland sjukhusvård.

Vid lindriga besvär vårdas barnet som vid en vanlig förkylning. Små barn kan man ge näsdroppar med koksaltlösning för att underlätta andningen genom näsan. Äldre barn kan få vanliga näsdroppar. Man kan höja huvudändan på barnets säng för att minska svullnaden i näsans slemhinnor.

Små barn kan bli så trötta av sin sjukdom att de inte orkar äta. Därför kan man behöva hjälp på sjukhus med att rensa luftvägarna och ge vätska och näring till barnet. Ibland ges barnet också extra syre.

 

När ska man söka vård?

Man ska söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning om barnet:

  • Är trött och ointresserat av omgivningen.
  • Har en ansträngd andning eller andningsuppehåll.
  • Hostar mycket.
  • Är blekt eller blåaktigt.
  • Inte orkar äta.
  • Kissar mindre än vanligt.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Källa: 1177 – Sjukvårdsupplysningen

 

Förebyggande åtgärder:

  • Om ditt barn är under sex månader, undvik så långt det är möjligt kontakt med förkylda personer. Att hålla isär syskon går knappast, men barnkalas eller förkylda vänner och släktingar kan man försöka att 
           undvika.
  • Undvik folksamlingar i förkylningstider.
  • Var extra noga med handhygienen när du har spädbarn, särskilt när du själv är förkyld eller om du har äldre barn som är förkylda. Tvätta händerna ofta och noggrannt med tvål och vatten.
  • Undvik om möjligt nära kontakt med babyn då du själv är förkyld?
  • Vänta med pussar och kramar tills du är frisk.
  • Var gärna försiktig med att ta med det lilla barnet till platser där det vistas mycket folk, till rökiga miljöer och försök i möjligaste mån att hålla andra små barn borta från barnet.
  • RS-säsongen brukar vanligtvis sätta igång i november och hålla på till mars, men kan även hålla på längre eller kortare än så.
    Självklart ska man gå ut, man måste ut och handla och man SKA INTE sitta isolerad för att man får barn – men man kan undvika de stora köpcentrena och förkylda personer.

    Ett annat tips är att INTE ha barnet i bilbarnstol m.m. som ni ställer på golvet i affären – vid golvet rör sig mest baciller och jag vet att ni alla är rädda om era prinsar och prinsessor ♥

    Ta hand om er och era småttingar!

    Kram Carro

    Internationella Prematurdagen

    21 Okt

    Prematurföreningen: http://www.pytteliten.se/ – Här kan du köpa bandet.

    HÄR kan du hitta sidan på Facebook där du kan ”gilla” Prematurdagen.

     

    Bröst är bara fettklumpar som är i vägen.

    15 Okt

    Då tar vi en favorit i repris från förra sommaren.

     

    Jag har genomgått tre operationer i mitt hittills 30-åriga liv.
    Två av dessa är av ”fettklumparna” på framsidan av kroppen (och då menar jag inte magen och dubbelhakan)
    Att jag kom att tänka på det just nu är bland annat efter att ha läst hos Carolina Gynning och några kommentarer där inne. Jag sitter ofta och knappar runt på internet, från en sida till en annan och kan sitta så under långa perioder och hitta en massa nytt och intressant. Just idag dök jag över den här bilden:

    Carolina Gynnings Bröstförminskning

     Till minne av ett par bröst – en artikel från SvD (fulltext).

    Det är jättebra att hon valt att ta ut sina silikoninlägg för att inte ha överdrivet stora bröst.
    För vem vill gå runt och se ut så här:

    Boobs

    MEN… jag tycker ändå inte att det känns riktigt att kalla det för en bröstförminskning när man först har tryckt in en massa extra ”saker” i kroppen och sen väljer att ta bort det. Jag tror inte att smärtan kan jämföras med att plågas av ryggont och sen lägga sig under kniven och ta bort sånt som faktiskt sitter i kroppen från första början.

    När jag var 18 år hade jag tappat en massa i vikt pga sjukdom. Jag vägde runt 58 kilo och hade en bröststorlek på 75 G. Japp. Det finns G-kupor. Och det är inte något jag kan rekommendera. Under flera år plågades jag av ryggont och att behöva bära 2-3 sport-BH:ar på gympan men ändå besväras när man ville träna. StepUp är inget att rekommendera när varje hopp gör ont.

    Jag fick en remiss via vårdcentralen och några dagar innan min student ringde de och sa att de fått en öppning (jag stod på förtur om någon operation blev avbokad), men med tanke på att min stundande student och bal var i antågande valde jag att tacka nej. Ett halvår senare ringde de igen och erbjöd mig en tid bara några dagar framöver. Det var inte så mycket att tänka på. Jag sa ja.

    Själva operationen tog cirka 4 timmar att genomgå. Jag svimmade tre gånger under dagen men lyckades ta mig igenom det. När jag vaknade upp ur narkosen började jag med att kräkas – och fortsatte resten av kvällen. Smärta och tårar. Den smärtan i kroppen går inte riktigt att beskriva, att ha blivit helt uppsnittad och igensydd tvärs över kroppen. Ändå är det värt det. Jag skulle göra det igen. Och det fick jag också göra.

    Eftersom min kropp inte ville ta hand om de inre suturerna (de som kroppen själv ska ta hand om) så fick jag stora sår och stygnen ”växte upp” ur kroppen som börjat läka. Jag fick otroligt fula ärr och enbart 19 år gammal så sa jag till mina föräldrar och vänner att jag ”aldrig nånsin skulle kunna visa mig för någon annan igen”.
    Jag fick en ny operation ett och ett halvt år senare. Då hade allting läkt (men det var fula ärr som påminnelse). Öppna nästan allt igen… ännu en gång genomgå allt på nytt.

    Bröstförminskning

    Det värsta med det hela är nog ändå inte smärtan. Jag kan omöjligt sova på något annat sätt än magläge . Någon gång lyckas jag sova på sidan, men nästan alltid sover jag på mage – vilket i det här sammanhanget är omöjligt. Det kanske låter löjligt och som ett litet problem men att inte kunna sova ordentligt på flera veckor och vakna upp skrikandes i sömnen när man försöker att vända på sig är inte någon höjdare.

    Nu är det 9 år sen jag gjorde min senaste operation och jag tänker inte på det så ofta längre. Mina ärr sitter där, men de bleknar med åren. Och ju mer jag solar, desto mindre syns dem. Visst önskar jag ibland att det hade varit annorlunda, att jag hade sluppit att genomgå operationerna, men när man ser tillbaka på det skulle jag ändå göra det en gång till. Om jag hade varit tvungen.

    Jag har ett par vänner som också genomgått samma sak och jag vet att de förstår vad jag menar när man säger att det gör ”så in i helvetes ont, men ändå är det värt det”.

    Jag vet inte hur det kommer att bli senare. Om jag blir gravid och får barn. Om jag kommer att kunna amma alls eller inte. Det för mig är en helt annan diskusion, jag är inte en av de som stöttar amningshysterin i Sverige. Det är inte ett stort måste för min del. För mig betyder det mest att barnet är friskt och mår bra.

    Lite reflektioner över en del av mitt liv så här mitt på lördagskvällen. Har ni några frågor om bröstreduktioner så får ni mer än gärna kladda ner en kommentar så svarar jag gärna.

    För mig är bröst bara ett par fettklumpar som sitter i fram på kroppen. Något som hälften av jordens befolkning har.

    Vad är viktigt i livet?

    1 Okt

    Alla har vi olika mål med våra liv.
    Vad är viktigt för DIG? Är det viktigt att  tjäna mycket pengar och kunna köpa dyra saker? Är det viktigt att vara frisk och ha ett långt och välmående liv? Är det viktigt att skaffa barn, att gifta sig? Är det viktigt att kunna resa så mycket man vill eller är det helt enkelt viktigt med mycket tid för sig själv, att kunna koppla av och vara hemma?

    Vi har alla olika mål med våran tid här på jorden.
    Mitt mål har alltid varit att leva ett friskt liv. Jag gör inte det längre, men försöker ignorera mina sjukdomar och leva ett så normalt liv som möjligt och inte försöka tänka på att min andning är begränsad och att jag kan dö om jag äter något som jag inte tål. Givetvis tänker jag på vad jag kan äta och inte äta och kontrollerar innehåll m.m. i saker som jag stoppar i mig, men jag försöker att inte låta det begränsa mig.

    Låt ingenting begränsa dig!
    Man kan klara vad man vill. DU kan klara vad du vill. Disciplin och mål är byggstenar i att komma dit man vill.
    Sätt upp mål – stora mål – dit du vill ta dig. Men ha många delmål på vägen dit för att inte tröttna innan du kommit halvvägs.

    Ingen kan hjälpa dig bättre än du själv.
    Du måste ta tag i ditt eget liv, ingen annan kan göra det åt dig. Du måste ha en egen vilja att klara saker.
    Du måste vilja KUNNA. Och känner du att du inte kan, så måste du rannsaka dig själv och framför allt lära känna dig själv och din kapacitet.

    Styrs du av andra?
    Låt inte andra påverka dig så mycket att du inte kan uppnå dina mål. Du måste ha en tro på dig själv, att du KAN.
    Titta inte så mycket på andra och personer som är som du vill vara. Titta på dig själv och den du är från insidan.

    Jag vet att DU kan!

    Rosa Dansen

    6 Maj

    Den här lägger jag inte ut bara för att jag är sjuksköterska och bryr mig om forskning och framför allt cancerforskning.

    Utan för att jag tycker att den här videon är stört-härlig och har setts av över 9 miljoner människor hittills.

    Dessutom tycker jag att den visar en positiv bild på vårdpersonal och det behövs efter allt negativt i pressen senaste året om just vård och vårdpersonal 😉

    Bröstmjölk är smaskens!

    25 Apr

    I alla fall för alla mina patienter på jobbet! =)

    Och just nu är det ont om donerad bröstmjölk som ges till alla barn födda före 32-34 veckor.

    Det tar oftast några dagar innan mammorna kommer igång med sin egen bröstmjölksproduktion och då ger man pastöriserad donerad bröstmjölk.

    Har du en liten bäbis hemma på under 3 månader och känner att du har gott om bröstmjölk och kan tänka dig att donera lite?

    Kontakta Neonatalavdelningen på Kärnsjukhuset i Skövde på nummer 0500-431928.

    För mer information från Nyheterna TV4 -Klicka HÄR.

    Foton från Google. Högerklicka på egenskaper för källhänvisning.

    – Sommartid –

    27 Mar

    Whatever Happens – Keep on Walkin’

    12 Feb

     

    Jag är på väg. 
    Nu är jag på väg till duschen och efter det är jag på väg till tvättstugan för att sen vara på väg till jobbet.
    Är man alltid på väg någonstans?

    Vad som än händer. Vart ni än är på väg – Fortsätt att gå, hur jobbig vägen än må vara ♥

     

    VIKTIGT: Ice – In Case of Emergency.

    13 Jan

    Min vän N, A och jag tycker att det är MYCKET viktigt att alla ni där ute får kännedom om det här (om ni inte redan vet om det).

    Jag måste också lägga tyngd på det som vårdpersonal själv, eftersom jag först letar efter ICE i mobilen om jag skulle springa på någon som varit med om en olycka.

    ICE betyder alltså inte GLASS eller IS.
    Utan helt enkelt IN CASE OF EMERGENCY.

    IN CASE OF EMERGENCY

    Det innebär att man lägger in sina anhöriga som ICE-kontakter i sin mobil – personer som skall kontaktas ifall ett nödläge inträffar.

    När någon är med om en olycka och blir okontaktbar eller chockad och inte kan tala sammanhängande tittar vi sjukpersonal (men också polis, brandkår m.m.) i offrets mobil för att identifiera personen och kontakta närmast anhöriga. Genom att lägga in ICE i din mobil kan du underlätta om det händer dig en olycka.

    Så här gör du:
    Lägg in kontaktpersonerna under namnet ICE i din mobil med telefonnumret till denne.
    Har man plats för att skriva relationsstatus och namn på kontakten så kan du också göra det.
    I min mobil står det ”ICE mamma” och ”ICE pappa”.
    Skriv också numret med formen +46 för svenska nummer, för att det ska fungera även i utlandet – där gör man samma sak – vilket är toppen om du är ute och reser och råkar ut för något!

    Har du fler kontakter som man kan kontakta vid nödfall?
    Skriv ICE1, mellanslag, sedan vilken relation du har till personen (t.ex. wife, husband, brother), mellanslag, och slutligen namnet på personen. Fortsätt sen att skriva ICE2 o.s.v.
    Vill du inte se ICE framför personens namn när de ringer eller sms:ar kan du göra en stjärna (*) efter ICE-kontaktens telefonnummer så slipper du det!

    Här hittar du information om ICE.

    personligalmanacka.se —> En ny kompis för det nya året.

    19 Nov

    Vaccineras eller inte vaccineras?

    18 Nov

    Som sjukvårdspersonal och framför allt sjukvårdspersonal som jobbar med barn får man dagligen frågan vad jag tycker om att vaccinera sig mot just svininfluensan och framför allt barn.

    Jag tycker att det är jättesvårt. Det finns inget svar som är rätt eller fel och vart man än vänder sig så får man olika svar från olika personer beroende på vad de anser och tycker.
    Jag har försökt att vara neutral inför det hela när det gäller att dela med mig av mina åsikter.

    Men här kommer i alla fall nu några:

    Självklart tycker jag att man ska vaccinera sig mot influensan.
    Jag tillhör riskgrupperna och riskerar därför att bli riktigt dålig om jag blir smittad. Framförallt tänker jag på riskgrupperna som är för unga eller gamla för att vaccinera sig och därför riskerar att bli utsatta av äldre/yngre som valt att inte vaccinera sig.

    Däremot tycker jag att det är upp till var och en att välja – jag tror att de som avstår anser sig ha rätt bra orsaker till varför de inte gör det – som att de är extremt stickrädda eller allergiska mot något i vaccinet. Eller så kanske man har reagerat väldigt negativt vid tidigare vaccinationer.

    Den nya influensan A(H1N1) eller också ”Svininfluensan” som den kallas är INTE som vilken vanlig influensa som helst.
    Det är en pandemi och den sprider sig fort. Mycket fortare och hårdare än vad en vanlig influensa gör.
    Jamen… säger ni då…. det dör ju MASSOR av folk varje år i influensan?
    Ja. Det gör det. Men skillnaden är att det är YNGRE som dör och inte de gamla som brukar ”stryka med” pga dåligt immunförsvar m.m.

    Inne på smittskyddsinsitutet finns veckorapporter som man kan följa ordentlig statistik på. Där ser man kurvor på hur influensan utvecklar sig jämför med tidigare influensor, vilken ålder som drabbas och hur många i varje län.

    Kvicksilvret då? Som så många är oroliga för?
    Det är INTE stora mängder det handlar om. Kvicksilvret är ett av ämnena i konserveringsmedlet Tiomersal som innehåller det och behövs för att hålla hållbarheten på vaccinet. Detta innebär inga risker för kroppen om det inte är så att man är väldigt allergisk mot just kvicksilver.

    Och ja. Nästan ALLA får ont i armen av sprutan.
    Under någon dag/några dagar ömmar det, kliar och svider i armen. Gentemot att genomlida influensan i sig självt tror jag inte att det är någon stor sak att diskutera om?

    Nej. Man vet inte hur vaccinet kommer att påverka kroppen på lång sikt/längre sikt.
    Men med hur många vaccin vet vi hur möjliga biverkningar kan uppkomma längre fram i livet? Inte många.
    Influensavaccinet som framtas årligen är inte långtidstestade.

    Havrix, Twinrix och andra vanliga vaccin.
    Hur länge har de funnits? Det är väl ingen som tvekar på att spruta in ett sånt vaccin som många andra årligen gör i Sverige i samband med utlandssemestrar?
    Jag vet att det borde ha testats mer på alla under 18 och över 60. Men tiden räcker inte till.
    Trots allt forskas det världen runt i det här av många duktiga forskare, läkare och vetenskapsmän. Och de ger grönt ljus för vissa grupper. Jag tror inte att de skulle göra det om de trodde att det var något farligt som man skulle spruta in i människors kroppar världen över?

    Har ni några fler frågor eller funderingar? Något som ni vill bolla? Något som ni tycker att jag är ”ute och cyklar” med?

    //Syster Carro 😉

    Vi har haft pandemier förut. 1918 var det Spanska sjukan, 1957 influensan Asiaten och 1968 kallades influensan för Hongkong. Då och då riskerar jordens befolkning att drabbas av en influensa som ingen tidigare har haft och som därför sprider sig snabbt över världen.

     

    Det är INTE rätt att spara in på sjukvården!

    16 Nov

    Barnvården växer under tunga sparkrav

    Publicerat 2009-11-15 23:15

    Barnsjukhusen i Stockholm är slimmade. Men trots en växande barnbefolkning måste de spara miljontals kronor. ”Vi kan inte dra åt några skruvar längre”, säger Eva Berggren Broström, chef för neonatalkliniken på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

    På Astrid Lindgrens barnsjukhus konstaterar chefen Barbro Fridén nöjt att man faktiskt har lyckats hitta sängar till sjuka barn det senaste halvåret. Nu stundar virustider, trycket ökar och snart är vårdplatser en bristvara igen.

    – Det blir tufft. Det regnar inte manna från himlen just nu, säger hon.

    Nästa år ska Karolinska sjukhuset, där Astrid Lindgrens ingår, spara 450 miljoner kronor. Då har man redan genomfört ett sparpaket under 2009. Södersjukhuset ska spara 150 miljoner kronor. Barnsjukvården är inte undantagen. Men den måste bromsa och gasa samtidigt.

    I Stockholms län bor cirka 430.000 barn. Astrid Lindgrens barnsjukhus har ansvar för strax över 300.000 av dessa och Sachsska barnsjukhuset har ungefär 125.000 barn i sitt område. Astrid Lindgrens har också den högspecialiserade barnsjukvården. I dag finns 28.000 fler förskolebarn än för tio år sedan – den åldersgrupp som kräver mest vård. Tio år framåt räknar man med 460.000 barn i regionen.

    – Barnsjukvården har växtvärk så det knakar, säger Eva Berggren Broström.
    Under krissommaren 2003 var babyboomen redan i gång. Eva Berggren Broström arbetade då på Danderyds sjukhus. Gravida stockholmare skickades kors och tvärs för att förlösas, liksom barnen som behövde neonatalvård (vård för tidigt födda barn).

    – Det var ju helt absurt. Vi skickade hundratals barn utanför landstinget. Vi satte upp nålar på Sverigekartan dit vi skickat barn.

    Sedan dess har barnsjukvården fått mer resurser, särskilt neonatalvården, och i dag vårdas barnen här i det egna landstinget.

    – I växtprocessen måste man också kunna anställa personal. Vi tar hand om fler patienter i dag och vi har mer personal, men inte i förhållande till antalet vårdplatser.

    Drygt 700 fler barn behöver neonatalvård än för tio år sedan på grund av de ökade födslarna. Det visar en rapport från Stockholms medicinska råd, som också pekar på brister i vården i Stockholm. Här är väntelistorna till barn- och ungdomskardiologi för långa och vården lever inte upp till nationell standard. Funktionshindrade barn har näst sämst resurser i Sverige för habilitering. Och barn med svår astma får färre återbesök än på de flesta barnkliniker i landet på grund av bristande kapacitet. Trots nya resurser till kroniskt sjuka barn med neuropediatriska problem är vårdköerna oförändrat långa.

    Jämfört med resten av landet har sjukhusvården för barn i Stockholm få vårdplatser.
    Landstinget lät jämföra Astrid Lindgrens barnsjukhus och Sachsska barnsjukhuset med universitetssjukhuset i Lund och andra barnenheter i region Skåne. Om man hade konsumerat lika mycket vård i Stockholm som i Skåne skulle barnsjukvården haft 100 fler vårdplatser och producerat 28.000 fler vårddygn 2007.

    Revisionen kom också fram till att barnsjukvården höll en hög medicinsk kvalitet på båda ställena, även om det fanns kvalitetsskillnader på olika diagnosområden. Att Stockholm inte drog ett kortare kvalitetsstrå i jämförelsen berodde på en hög kostnadseffektivitet och en väl utbyggd avancerad hemsjukvård.

    – Man får ut mer vård för varje satsad krona i Stockholm. Ju färre barn som behöver vara på sjukhus, desto bättre, säger Per Sandstedt, chef för Sachsska barnsjukhuset.

    Källa: http://www.dn.se/sthlm/barnvarden-vaxer-under-tunga-sparkrav-1.994960

    Life is not easy.

    16 Nov

     

    Life is not about waiting for the storm to pass - it's learning how to dance in the rain

    Jag struntar i att jag ser ut som en mupp på kortet. Jag struntar i att jag gör ”segertecken” i monsunregn. Och att kläderna är så fula. Jag har varit på luffen i nästan 3 månader här. Det får vara så. Strunt samma. Man lever bara en gång. Vem bryr sig?

    Anorexia Nervosa är INTE din vän.

    15 Nov

    Som många av er vet har jag suttit fast i träsket.
    När jag trillade dit var jag 15 år och tyckte att jag var otroligt tjock efter att ha kommit in i puberteten. Jag var så trött på det och kände att jag behövde tappa vikt.

    Det började med att min mamma och jag var och simmade i badhuset.
    44 längder senare beslutade jag mig för att HÄR och NU fick det vara nog. Jag skulle se till att tappa några kilon så att jag kunde må bättre.

    På den tiden var det inte någon känd sjukdom som det är nu, det är 15 år sen, halva min livstid, och numera är det något som kommer fram dagligen och dyker upp i media såväl som på privata sidor.

    Hade jag på den tiden haft internet vet jag inte om det hade varit annorlunda eller ännu värre.

    Allt eftersom jag tappade vikt blev jag mer och mer triggad.
    Jag slutade att äta socker och godis med det samma. Jag tuggade inte ens tuggummi och drack ingenting med kolsyra i. Jag åt inte ens min egen födelsedagstårta minns jag. Jag har under alla år fört dagböcker varje dag. De ligger nerpackade. Flera sidor varje dag, matdagbok och träningsdagbok.
    Dessutom gjorde jag situps och armhävningar varje dag – jag glömde det inte en enda gång under flera år.

    Bara ett kilo till.
    Bara lite mer. Jag drog ner mer och mer på maten. Jag åt inte i skolan, jag åt inte hemma. Jag manipulerade alla runt omkring mig så att de inte skulle komma på min hemlighet. Jag kan inte exakt säga NÄR jag gick över gränsen. När jag blev dålig. När det gick från en oskyldig bantning till en sjukdom. Jag vet bara att det gjorde det och nånstans på vägen hade jag förändrat hela mitt tänkande om vad som är sunt och inte, mitt sätt att se på min kropp.

    Anorexia Nervosa

    Jag kan fortfarande se tillbaka och undra hur jag kunde göra så mot mig själv.
    Hur jag kunde ljuga för alla runt omkring mig och hur jag kunde gå in på toaletten och sätta fingrarna i halsen bara för att kräkas upp en mugg med vatten och kanske ett halvt äpple, för att sen inte äta mer på hela dagen.

    Hur kan man medvetet (men ändå inte) vilja göra sin kropp så illa? Man lever bara en gång.

    Det värsta är att man tror att man har kontroll.
    När sanningen i själva verket är att man har tappat kontrollen för längesen.

    Min sjukdom har format mig till den jag är.
    Jag kan fortfarande inte se mig själv på ett normalt sätt. Varje gång jag tittar mig i spegeln är det en tjock tjej som tittar tillbaka på mig. Ändå mår jag bra. Fast jag skulle vilja gå ner något kilo. Bara ett. Och ett till. Och ett till….

    Jag VET att Anorexia Nervosa INTE är min vän.
    Jag vill inte att matdjävulen ska finnas kvar i mitt liv. Jag vet bara inte hur man blir av med honom? Han finns där och påminner sig lite då och då genom att förvränga min kroppsbild i spegeln och mitt sätt att se på mig själv. Ändå håller jag honom i shakt.

    Jag känner så otroligt mycket för alla unga tjejer där ute och de kroppsideal som finns i dagens samhälle.
    Fy fan, rent ut sagt. Jag önskar att jag kunde ge dem min erfarenhet innan det är för sent – att de ska känna känslan i kroppen innan de hamnar där. Så att de INTE hamnar där över huvud taget. Man ska inte behöva genomlida en så otäck sjukdom som alltid kommer att bäras med en genom livet på något sätt.

    Snälla snälla! Banta inte. Svält er inte.
    So what om eran mage är lite mullig eller om låren darrar när ni går? Ni lever och mår bra? Ni HAR ett LIV. Förstör det inte genom att hamna i träsket. Det är INTE värt det.

    Anorexia Nervosa

    Information Anorexia Nervosa:

    SYMPTOM

    Anorektikern själv ser inte hur underviktig och sjukligt smal hon själv är, när hon ser sig i en spegel ser hon en förvrängd bild av sin kropp.
    Man vet inte riktig vad det är som påverkar personen förvrängda självbild, det är här den psykiska delen av sjukdomen träder in. Här kan man se att personen måste ha någon slags psykisk störning som visar en förvrängd bild på den egna kroppen. Enligt denna bild är hon tjock och äcklig.

    De flesta som utvecklar anorexia är normal viktiga men den förändrade kroppsuppfattningen gör att man ser på sin kropp på ett helt annorlunda sätt.
    Denna intensiva viktfobi ger upphov till ett anorektisk beteende, som ibland innefattar extrema åtgärder för att hålla vikten nere. Vanliga åtgärder är bland annat bantning, fasta, kräkningar, laxering, lavemang och urindrivande medel. En annan vanlig åtgärd är kompensations träning. Detta går ut på att personen måste kompensera måltiderna med någon form av extrem kroppsaktivitet. Kanske direkt efter maten springa, göra armhävningar eller situps. Anorektikern blir totalt fixerad och bryr sig inte om vad det är som försvinner från kroppen, bara vågen visar mindre än förra gången. Den resulterande avmagringen kan nå extrema faser.

    Menstruationen upphör på ett ganska tidigt stadium, vilket beror både på viktnedgången och en eventuell störning i funktionen hos hypofysen.
    Eftersom kroppen inte får någon ny energi så börjar den dra ner på de ”minst nödvändiga” energikrävande kroppsfunktionerna. Exempel på sådana symptom är håravfall, blåfärgning av fingrar och tår (cyanos), upphörande mens, låg puls, lågt blodtryck och ödem. Förfjuning (lanugo) påträffas ofta hos anorektiker, armar, ben och ansikte bekläds med små luddiga fjun vilket förmodligen beror på obalans i könshormonerna.

    Trötthetskänsla uppkommer först sen under förloppet. Istället är viljestyrka, energi och hyperaktivitet karaktäristiska drag. Personen är nu fixerad vid mat och en mycket speciell relation uppstår. Anorektiker läser ofta mycket recept och gillar att gå att handla, detta inger en känsla av kontroll.

    Tillagning av god mat till familjemedlemmar visar en åtrå till mat och ätande. Hon kan äta maten, den finns nära men hon säger nej. Det är hon som har kontrollen.
    DSM Diagnostic and statistical manual of mental disorders, är ett amerikanskt system för diagnos och klassifikation av psykiska störningar.

    Enligt DSM är de fyra kriterierna för Anorexia Nervosa:

    1. Personen vägrar hålla kroppsvikten på eller över nedre normalgränsen för sin ålder och längd (mindre än 85 % av den förväntade)
    2. Personen besitter en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, trots undervikt
    3. Personen har en störd kroppsupplevelse vad gäller vikt eller form, självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsvikt eller form, personen förnekar allvaret i den låga kroppsvikten.
    4. Amenorré hos menstruerande kvinnor, det vill säga minst tre på varandra följande menstruationer uteblir.

    Anorexia medför även ett flertal psykiska symptom. Hos vissa anorektiker inträffar personlighetsförändringar. Från att ha varit en trevlig överseende människa kan personen bli tyrannisk och manipulerande. Det är vanligt att personen blir aggressiv och irriterad.

    I början är personen oftast mycket tillfredsställd med den kontroll hon upplever sig ha över sin egen kropp. Hon har bemästrat vad många andra önskar sig – kontroll över sin egen kropp, men efter ett ta kommer ångest, skuldkänslor, hjälplöshet och depression.

    Anorexia medför också ett asocialt liv och en mycket låg livskvalitet. Anorektikern upplever ofta sitt liv som slitsamt, hon ställer enorma krav på sig själv både i form av karaktär i skolan och idrottsliga prestationer. Dagligen finns en inre konflikt och oro, kontaktproblem och onormalt kroppsideal. Anorektikern uppfattar inte sig själv som smal, inte förrän hon är så mager som ”skinn och ben” kan hon medge att hon är smal, men hon medger aldrig att hon är mager och absolut inte sjuk.

    Psykiska symptom:
    · Viktfobi
    · Störd kroppsuppfattning
    · Matfixering
    · Koncentrationssvaghet
    · Tvångsmässighet
    · Sömnsvårigheter

    Hur många patienter blir friska från anorexia?
    Svar:
    Enligt en ny svensk studie tillfrisknar ungefär 40 procent av alla anorexiafall vid rätt behandling; 35 procent blir friska med vissa defekter (vissa kroniska undersymptom kvarstår) och 25 procent övergår i ett kroniskt tillstånd. Anorexia Nervosa är den psykiatriska diagnos med den högsta dödssiffran (20 procent inom 17 år från diagnosen).
    Dessa procenttal inkluderar uppenbarligen inte de siffror som handlar om själens tillfrisknande, tar inte med de ärr som en sådan svår sjukdom kan lämna och inte heller fördelarna som kan komma av att utstå en så svår kamp. Den kunskapen är i högsta grad subjektiv och kan endast komma från hjärtat hos de som har upplevt den.

     

    Inte alltför upplyftande.

    4 Nov

    Vi hade möten på jobbet igår, vi avslutade med ”Fackligt Möte” där vi får reda på hur situationen kommer att se ut framöver med alla nedskärningar. Inte alltför upplyftande.

    De hotar redan med att frysa våran utlovade löneförhöjning (som jag skrev i inlägget under det här). Nu har de också sagt upp flexavtal och andra avtal – vilket innebär att vi snart bli utan flexramar, vi får ingen nattkvotering och vi kanske måste byta tillbaka till fast schema. Inte bara det. Det är en hel hög med frustration som växer bland vårdpersonalen nu.

    Underbart gjort av regeringen. De propagerar årligen för bättre vård och ändå gör de den bara sämre och sämre genom att sänka förutsättningarna. Sparka alla vikarier – inför anställningsstopp och slit ut personalen som finns. Jättebra i influensatider och över huvud taget. Och inte nog med det – nu försöker de göra personalen förbannade också – det är verkligen en jättebra taktik 😉 *ironisk*

    Det är tur att de flesta inom vården (som jag) älskar att göra det vi håller på med. Annars hade det nog inte funnits så mycket vårdpersonal kvar.
    Vi ska väl vara glada att vi HAR läkare och vårdpersonal i Sverige. Tänk så många som inte ens har en chans utomlands att få träffa läkare… Det är något som man inte tänker på. Vi kanske borde avskaffa hela sjukvården om den är så hemsk? Eller införa privat vård som i USA så att bara folk med pengar och bra försäkringar kan få vård och slipper köa?

    Ja, jag är ironisk…. 🙂

    Sluta Klaga!

    3 Nov

    Jag är så trött på alla som klagar över den dåliga vården i Sverige.
    Jag är trött på all hetsjakt av media, som handlar om att hänga ut folk.

    Vi hade en liten diskusion om det här vid middagsbordet igår, mina päron, jag och Peter.

    För det första:
    Media förstorar upp allting så mycket och väljer att skriva saker som kanske inte är sanna.

    Igår kom ett inslag om en pojke på 3 år som dött i svininfluensan. Det är HEMSKT.
    MEN… de lägger allting på sjukvården. Pojken var en s.k. riskpatient. Hur kommer det sig att föräldrarna inte har vaccinerat honom om han tillhör den gruppen? Vad är det som säger att han inte skulle bli minst lika dåligt av ett RS-virus eller Calicivirus? Varför är det svininfluensans fel?

    Sen klagar alla på vården nu för tiden.
    Det kanske är så att det är REGERINGEN som man ska klaga på istället?

    Folk vet kanske inte om att man besparar i alla Landsting?
    Det innebär att man fått sparka en massa personal och ALLA vikarier och dra in en massa för att lyckas spara in åtskilliga miljoner på varenda sjukhus i Sverige. Och summa summarum av det hela blir då att väntetiderna blir ÄNNU längre än de redan varit, att personalen inte har några vikarier att ringa in om de blir sjuka utan måste hoppa in och jobba extra fast att man redan jobbar 100%. Vilket ger resultatet i ännu sjukare personal.

    Dessutom är det influensatider och det är svår RS-säsong den här säsongen PLUS att caliciviruset säkert får full fart snart (vinterkräksjukan). Och det är inte bara personal som blir sjuka – det är personalens barn. I Sverige är man berättigad till ”VAB” – Vård av sjukt barn. Vilket innebär att personal försvinner för att vara hemma med sina barn som också drabbats av allt hemskt. Det har vi rätt till.

    HUR har regeringen tänkt sig att det ska gå ihop?
    HUR har de tänkt när de säger att de vill ha BÄTTRE vård och ändå drar in på personal, skär ner och nu även HOTAR med att frysa våran UTLOVADE löneförhöjning 2010 (avtalet som skrevs till följd av strejken)?

    Jobbar ni inte inom vården och har insyn i hur det fungerar i dagsläget tycker jag inte att någon har rätt att klaga på hur det ser ut idag. Ni ska veta hur all vårdpersonal KÄMPAR dagligen och jobbar över och sliter.

    En ELOGE från mig TILL all vårdpersonal som är inne och läser det här: Ni är GULD! Tack för allt suveränt jobb ni gör. För att inte tala om att ni vaccinerar tusentals människor GRATIS här i Sverige just nu.

    Tycker ni att de är dåliga på sjukvårdsrådgivningen? Sätt er där själva en dag och prova på det?

    Förstår ni att det är folk som säger upp sig i STHLM till följd av hetsjakten av Astrid Lindgrens Barnsjukhus?
    Det är inte värt de USLA lönerna att jobba när man ständigt riskerar att göra fel. När man ständigt riskerar att bli utsatt.  Att bli av med sin legitimation. Under pressen och stressen som folk jobbar dagligen. Människor är inga robotar. Vi är MÄNSKLIGA. Och det är mänskligt att fela – även om det inte FÅR hända inom vården.

    Skulle NI vilja läsa på Högskolan i TRE år och ta studielån på ett par hundra tusen för att sen jobba på sjukhuset och hålla liv i era händer med en ingångslön på 2o.ooo kronor?
    Att ha stort medicinsk ansvar och INTE få göra något fel. För att ni då riskerar att bli av med eran legitimation som ni lagt ut alla de där pengarna på? Att ha en löneutveckling som är MINDRE än inflationen? Jag tycker att alla som klagar på dagens sjukvård ska tänka igen allting en gång till. Att sätta sig in i allt ännu en gång.
    Om man hellre vill ha robotar som läkare och sköterskor.
    För om det fortsätter på det här viset tror jag att folk kommer att skrämmas bort från sjukhusen.

    Och om det inte finns något folk kvar. Vad händer då? Vem ska media då klaga på? Vems fel är det då att personer dör?

    F’låt. Jag är bara lite upprörd. Det är nog PMS.

    När ni ändå är inne och läser kan ni väl klicka HÄR och skriva på upproret för att man ska låta bli våran utlovade löneförhöjning 2010?

    TACK och KRAM!

     

    RÄDDA LIV – GE BLOD!

    13 Okt

    På grund av kronisk sjukdom hör jag till dem som inte får lämna blod.
    Jag önskar att jag kunde få lämna, när jag vet vilken nytta det gör, vilka hjältar alla NI är som går och lämnar blod regelbundet eller om det så är en gång.

    Det blodet ni lämnar ges inte bara till trafikoffer och patienter som genomgår riskfyllda operationer eller liknande.
    Det ges till mammor som kommer in akut blödandes och förlorar en massa blod i samband med förlossning.

    Och det ges till ”våra” småttingar på jobbet som behöver blodtransfusioner för att de är för tidigt födda och har olika metaboliska störningar eller inte klarar av att hålla sitt Hb-värde på en jämn nivå.
    Det ges också till barn som måste genomgå partiellt eller fullkomligt blodbyte p.g.a. hyperbilirubinemi, immuniseringar eller andra orsaker.
    (Jag går inte in djupare på det här för det är troligtvis inte intressant för er som inte jobbar inom sjukvården?)
    HÄR hittar ni en artikel om en liten tjej som fått göra ett blodbyte.

     

    Hur som helst.
    Ni räddar liv! Och den mängd blod ni ger under ett tillfälle kan hjälpa MÅNGA patienter, när det kommer till patienter i ”våran” storlek, som vi har hand om på jobbet.

    Ni är viktiga. Ni är HJÄLTAR. Ni är änglar!

    Snälla alla – anmäl er till att bli blodgivare och hjälp till att rädda liv!
    Klicka HÄR.

    Vilka kan ge blod?
    Är du mellan 18 och 60 år, frisk och väger minst 50 kilo? Då är chansen stor att du kan bli blodgivare. Du får ge blod högst tre gånger per år om du är kvinna, fyra om du är man. Vid varje blodgivning tappas du på 4,5 dl blod (det är ungefär en tiondel av det blod du har i kroppen). 
    Du måste ha svenskt personnummer, förstå och tala svenska samt visa giltig identitetshandling vid varje besök.

    För er som vill ha mer information:
    GeBlod.nu

    Spindelmannen & Spindeltjejen

    4 Okt

    Jag åkte hem till mams & paps och blev bjuden på mat – mycket gott!
    Sen blev jag akut trött och la mig på golvet helt däckad. Förflyttade mig till soffan i ena vardagsrummet och slocknade totalt i två timmar! Så jag har inte gjort speciellt många knop idag, jag har liksom ingen ork i kroppen när jag mår så här. Jag har inte ont i halsen och är inte överdrivet snorig eller så, men det är något som spökar och slukar min energi. Jaja. Det går nog över innan jag gifter mig! (försöker låta positiv)

    Här kommer lite background angående mitt nickname Spindeltjejen.
    Som många av er vet har jag haft det här smeknamnet sen jag var 16 år – alltså i 14 år nu. Och det är många som känner igen mig genom namnet, ni har säkert sett mig smyga runt på nätet (spindelnätet?!) med samma nick.

    Spindelmannen och Spindeltjejen

    Här är ett foto på mig som 16-åring, så vet ni vad jag menar med smala ben… (och ja – jag vet att jag inte ser klok ut… men det här är alltså 14 år sen….) Jag kunde få runt tumme-pekfinger runt mina vrister. Det kan jag INTE nu! 😉
    Spindeltjejen

    Unga Tjejer som ”Viker ut sig” på Internet.

    26 Sep

    Swedish Girls

    Fotona är så klart lånade från tjejernas bloggar och de hittar ni HÄR och HÄR.

    Är det någon mer än jag som blir rädd av sånt här?
    Är det inte meningen att våra barn ska vara skyddade och försiktiga?
    Jag vill inte ens veta hur många pedofiler och liknande som tittar på sånt här dagligen.
    Jag ryser vid tanken. Det SKRÄMMER skiten ur mig (ursäkta mitt ordval!!)

     

    Romalore & FRIO ®

    11 Aug

    Romalore och Frio

    Nära-döden-upplevelse.

    20 Jul

    Jag fick mig en riktig nära-döden-upplevelse imorse på väg hem från jobbet runt 7.30.

    På vägen från jobbet in mot ”centrum” är det en 70-väg och jag kör så klart alltid i 70 på den vägen. Lite längre framför mig har jag en bil som ska svänga höger vid en T-korsning (bil 1)  och det kommer en bil  på den vägen som ska svänga ut på huvudleden som vi åker på (bil 2).

    Pang Boom?

    Det som händer är att bilen som ska svänga ut på vägen och korsa min körbana inte verkar se att jag kommer körandes i 70 km/h? Hur kan man INTE se en metallicblå bil? Det var inte ens någon sol ute som bländade? Bilen framför mig svänger och den andra bilen kör ut på min körbana och tvärnitar. Själv hinner jag knappt uppfatta vad som händer. Självklart tror jag att bilen ska stanna och vänta tills jag kört förbi. Jag förstod inte förrän jag just passerade och inser att hon stannat bara några mm ifrån min bil och förskräckt tittar på mig. Då slog det mig – ”Hon kan inte ha sett mig!?”…

    Brrrr. Skärrad. Tänk vad som kunde ha hänt – rammad i 70 km/h. Jag undrar vad som hade varit kvar av min bil och mig då. Troligtvis voltat rätt bra.

    Det som är mest skrämmande är att man alltid vet sin egen kapacitet och hur man själv kör – men man har ingen aning om hur alla andra bilister kör ute i trafiken. Det kan vara påverkade förare, alldeles för gamla förare, fulla förare eller förare som blir distraherade av något annat. Alla kan bidra till att man råkar illa ut i trafiken – hur bra man än kör själv. Det är lika skrämmande varje gång.

    Var alerta, kör inte om ni druckit, kör inte om ni känner att ögonlocken håller på att trilla ihop – kör inte om ni är för gamla och ser dåligt och var uppmärksamma. Om inte för er egen skull – så för alla andras i trafiken.

    Just Another Crazy Blonde – Just Another Stupid Disease.

    17 Jul

    Anafylaxi

    Första gången som jag blev dålig åt jag choklad. Det var inte därför jag blev dålig, utan pga mögelost som jag ätit tidigare under dagen och visat mig vara allergisk mot. Men under 2(!!) år fick jag inte äta en chokladbit. Vilket är en av mina laster. Jag äter nästan inget annat godis.

    Information om Anafylaxier:
    Anafylaxi är en allvarlig allergisk reaktion som drabbar flera organ och i svåra fall kan leda till döden. Bland födoämnen som ofta utlöst anafylaxi märks nötter, jordnötter, soja, ägg och selleri. Kombinationen födoämne plus fysisk ansträngning kan i en del fall utlösa anafylaxi. Tidigt insatt adrenalin är den viktigaste behandlingen. En profylaktisk åtgärd är att varningsmärka journalhandlingar för allvarlig födoämnesöverkänslighet enligt samma riktlinjer som gäller för läkemedelsöverkänslighet.

    Med anafylaxi (”allergichock ”) menar vi en akut allvarlig allergisk reaktion med i regel symtom från flera organ. Vid de mycket allvarliga anafylaktiska reaktionerna förekommer oftast symtom från övre luftvägarna samt bronkospasm och blodtrycksfall, men även hud, gastrointestinalkanal och andra organ kan vara drabbade. Det finns flytande övergångar mellan t.ex. utbredd akut urtikaria och anafylaxi. I lindriga fall kan man tala om hotande anafylaxi . I de svåraste fallen, där även blodtrycksfall ingår, talar man om anafylaktisk chock .

    Förekomst
    Det finns mycket få studier över incidens rörande anafylaxi. En bedömning är att det årligen förekommer ungefär 1 fall per 10 000 invånare och år. I en dansk undersökning registrerades 3.2 fall av anafylaktisk chock per 100 000 invånare.

    I USA orsakar anafylaxi årligen ungefär 500 dödsfall. I Sverige registrerades under en fyraårsperiod 61 livshotande reaktioner – varav 6 med dödlig utgång – utlösta av födoämnen.

    På en akutmottagning beräknas förekomma ett eller ett par anafylaxifall per 1000 besök. I en studie från Halland noterades under en trettonårsperiod 76 vårdtillfällen med diagnosen anafylaxi, vilket motsvarar en årlig incidens av 3 per 100 000 invånare och år för sjukhusvårdad anafylaxi. Vid operationer förekommer anafylaxi utlöst av anestesimedel m.m. i en frekvens på 1 fall per 10 000-20 000 anestesier.

    Vanliga symtom vid anafylaktisk chock
    Klåda, särskilt under fötter, i handflator eller hårbotten
    Stickande känsla i munnen
    Svullnad i mun och svalg, svullna läppar och ögon
    Klåda, rodnad eller nässelutslag var som helst på kroppen
    Yrsel, ångest, kallsvett
    Magsmärtor, illamående och kräkning
    Andnöd eller astmasymtom
    Plötslig svaghet, blodtrycksfall, svimning
    Grumlat eller förlorat medvetande

    Dessa symtom är kritiska: 
    Du får svårt att andas
    Mun och svalg svullnar
    Du känner en plötslig svaghet och yrsel
    Du känner en stadig försämring.

    – Tanken med det här är att man alltid ska gå fram till en person på gatan som ramlar ihop.
    Det första man ska göra (om man nu inte är en hejare på första hjälpen) är att ringa 112 och sen titta på personen om denne har något armband eller halsband med tryck på som indikerar på någon sjukdom. Om inte – titta i personens väska och plånbok om ni kan hitta medicin eller lappar som kan hjälpa till att ta reda på vad som drabbat personen.

    Framöver kommer jag att ta upp ”Första Hjälpen” – för jag tycker att det är en viktig sak att kunna. Att kunna hjälpa till vid luftvägsstopp och drunkning m.m.

    Ha en fin helg alla – jag spenderar min på jobbet alla nätter!
    Kram Caroline

    Never EVER Drink & Drive!!

    10 Jul

    Never Drink And Drive by Spindeltjejen 090710

    Energitjuvar är de värsta tjuvarna.

    8 Jul

    Alla har vi väl någon gång råkat ut för en energitjuv? Man kan själv vara en energitjuv tillfälligt. Huvudsaken är att man inte bara tar, utan också ger.
    Relationer (vänskap, som familj som kärlek) handlar om att ge & ta. Ibland har den andra personen i relationen mer energi och kan dela med sig. Ibland är man själv den som bidrar med energi. Men om en person hela tiden tar och inte ger något, så töms man själv på energi.

     

    Här är ett utdrag från en sida på nätet om boken ”Energitjuvar” (har ni läst den?):
    De ringer kanske mitt i natten för att tala om sina problem, säger nedvärderande saker och får dig att känna dig ointressant och nedstämd. Då är risken stor att du råkat ut för en vän som stjäl din energi.

    Har du vänner som kräver all uppmärksamhet, som gör att du känner att din självkänsla och ditt självförtroende vacklar. Kanske ringer dina varningsklockor, men eftersom du vill vara snäll så anklagar du dig själv för att vara alltför egoistisk.
    Auktoriserade Socionomen och Samtalsterapeuten Ingalill Roos betonar att det är relativt vanligt att låta sig snärjas i självupptagna vänners garn. De flesta känner någon som tär på deras krafter och som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Vänner som kräver för mycket, inte ger något tillbaka och som får fjärilarna i magen att börja fladdra varje gång de ringer.
    – Går man in i rollen som den ständiga lyssnaren förlorar man mycket kraft och kommer varken till sin rätt eller känner sig värd att lyssnas på.

    Inga-Lill Roos ringar in en rad engergistölder i sin bok Energitjuvar, som har sålt i 85 000 exemplar. Hon betonar att det inte behöver vara en nedsättande kommentar eller en nattlig monolog i telefonen som suger energi. Alla energislukare kör sitt race och metoderna skiftar.
    – En socialt lyckad och välanpassad person kan till exempel bära på bortträngd vrede. Den kan när som helst explodera eller också pyser den ut lite i taget mot vänner eller andra oskyldiga människor i omgivningen.
    – De som använder andra på det sättet känner sällan skuld över att de gör andra illa. Däremot ägnar den drabbade ofta mycket tid och kraft till att försöka hantera den olust energitjuvens beteende väcker.

    De som sitter tysta när du berättar om något roligt som vänt upp och ner på ditt liv och som inte ställer en enda följdfråga trots att du sprudlar av glädje får dig förmodligen att tystna.  Glädjen är som bortblåst och du känner dig trött och tung. Ingalill Roos sätter ord på situationen:
    – Energitjuvar projicerar, överför, negativa attityder och olustkänslor som de inte vill kännas vid hos sig själva på andra. Det ger dem ett skenbart överläge samtidigt som du tappar kraft. Många gånger sker det raffinerat och osynligt, ibland mer öppet. De känner sig lättade och får en kick medan den som drabbas av projektionen förlorar sin glädje och energi.

    Ingalill Roos betonar att alla möten mellan människor sker i ett känslomässigt kraftfält. Vissa är inställda på att ge energi medan andra tar den för att stärka sig själva. I mötet med vissa ”tagare” går det inte att göra rätt. En annan strategi är att ständigt vara motvalls och ifrågasätta allt som sägs.
    – Tagaren hittar snabbt förklaringar som talar emot det man säger. Hur man än anstränger sig så slutar det med att allt är ens eget fel. Det känns olustigt att inte kunna nå fram känslomässigt och att tvingas bära hela skuldbördan.
    Det handlar om två skilda sätt att förhålla sig, två sätt som ofta passar som hand i handske. Givare är ofta välvilliga, generösa och tror andra om gott. De är anpassliga, medgörliga, smidiga och säger hellre ja än nej. De lever sig in i andra, är inte försvarsinställda utan tar hellre ett steg åt sidan om de blir illa behandlade, förklarar Ingalill Roos.

    – En givare kan lätt bli för lojal och riskerar förlora sig själv i sin önskan att vara snäll och god. Hon har svårt att sätta gränser. Hon kanske inte vill såra eller skapa olust hos andra. Innerst inne kan hon vara rädd för att inte bli omtyckt. Det kan göra henne till en krok för människor som projicerar.

    Energitjuvar styrs av en rad ouppklarade känslor från barndomen. Istället för att ta ansvar för sina inre konflikter avreagerar de sig på andra. Beteendet är ofta en reaktion på brister i barndomen, påpekar Ingalill Roos.
    – Tagaren bestämde sig tidigt, medvetet eller omedvetet, för att ta det som hon inte fått. Hon drivs av ett inre tvång att ge igen för gamla oförrätter och hämnas genom att försöka ta makt över andra. Hon kände sig ofta inte sedd som barn och försöker överföra sin känsla av att vara värdelös på andra.
    Men hur ska man göra om man råkar ut för en energitjuv, ska man dra sig undan eller finns det andra knep att ta till?
    Första steget är att föröka se vad som pågår och ta sig ur greppet. En väg är att försöka förstå hur tagaren fungerar och fundera över hur man ska agera för att inte bli tömd på energi. Att ständigt ursäkta energitjuvens beteende är detsamma som att säga ”det är okej att du behandlar mig så här”, understryker Ingalill Roos.   

    – Givaren måste repa mod och ställa sig på sin egen sida. Alla relationer kräver att man ger, men man får inte kompromissa bort sig själv. Ifrågasätt dig själv och fundera över varför du inte skulle ha rätt att träffa människor som respekterar dig och ger dig något tillbaka, uppmanar Ingalill Roos.
    – Energitjuvens beteende handlar inte om dig. Han/hon gör fel och du har ingen skuld i det. Du måste lära dig att skydda dig själv, träna dig i att sätta gränser och aldrig förneka människors personliga ansvar.
    När du vägrar vara projektionsskärm känner energitjuven att maktövertaget försvinner och gör allt för att få övertaget igen, varnar Ingalill Roos.
    – Då är det viktigt att du vet vem du är. Låt inte den andres falska uppfattning bli din sanning om dig själv. Energitjuvar har svårt att inse att de fastnat i destruktiva mönster. Ofta krävs en livskris eller en stark övergivenhetskänsla för att de höga försvarsmurarna ska rasa.

    Vänner som slukar energi kan man alltid lämna. Men vad gör man med dem som förstör stämningen på jobbet?
    Vanligen genom att tala om för alla andra att de gör fel. Eller hela tiden släppa ut ”inre sprängstoff” som stör arbetskamraterna.

    – Alla påverkas av nålsticken eftersom energiflödet stängs av och hindras. Men eftersom tagaren ofta har lätt för att hitta orden får hon övertaget. De överkörda hinner inte tänka ut vad de ska säga utan blir ofta mållösa.

    Inga-Lill Roos råder alla att bemöta energitjuvarna på ett trevligt, men opersonligt sätt. Hålla dem på avstånd när de vill hävda sig, göra sig oåtkomlig och uppträda bestämt och övertygande.
    – Den självupptagne energitjuvens beteende måste synliggöras och tas på allvar. Det är upp till chefen att säga ifrån till den som plågar och skydda de utsatta. De drabbade känner sig ofta ledsna, handlingsförlamade och trötta. De tappar sin drivkraft och kreativitet när tagaren får härja fritt på jobbet.

    Olika typer av energitjuvar:

    Smakpolisen: Du har köpt en ny tröja och känner dig jätteglad. Vännen säger ingenting, men en vecka senare när du dyker upp i en gammal tröja slår han/hon till: Den där är snyggare än den du hade på dig i förra veckan. Orden bränner som piskrapp och den nya tröjan hamnar längst ner i byrålådan. Personen missar för övrigt aldrig ett tillfälle att kommentera ditt utseende. Till sist känner du dig som en hösäck.

    Ingalill Roos:
    Personen är avundsjuk och gör allt för att förminska dig så att hon kan må bättre en stund. Det sticker i ögonen när någon annan har det han/hon själv vill ha.

    Besserwissen: Du har just läst en ny roman och brinner av iver. Det var längesen du hade en sån läsupplevelse och vill gärna dela den. Men du hinner knappt öppna munnen förrän det du säger ifrågasätts. Glädjen rinner ur dig och du ger upp. Innerst inne är du djupt besviken, men du väljer ändå att hålla tyst.

    Ingalill Roos
    : Din underlägsenhetskänsla gör sig påmind, men det beror inte på dig att vännen alltid vill vara i överläge.

    Dramatikern: Telefonen ringer precis när du har somnat och nu är det kris igen. Du lyssnar tålmodigt. Nästa morgon går du till bokhyllan och hämtar några böcker som du tror kan hjälpa vännen vidare genom krisen. När du lämnar över dem fattar din vän inte vad du menar. Krisen är överstånden, allt är på topp igen. Du känner vreden rusa genom kroppen och är mest arg på dig själv för att du gått på det. Igen.

    Stenansiktet: Du har nyss kommit hem från en härlig semester och bestämt dig för att säga upp dig från jobbet och börja plugga igen. Din vän rör inte en min utan ser på dig med en nollställd blick och du känner dig alltmer osäker. Du törs inte fråga om det nonchalanta beteendet, istället tystnar du och när ni skiljs känner du dig riktigt ledsen.

    Ingalill Roos:
    Personen har svårt att dela glädje med andra. Att vännen inte är inkännande och bejakande tar mycket energi. Alla vill bli respekterade och tagna på allvar. 

    Gnällpetter: Allt är fel, det spelar ingen roll hur du än försöker trösta. Kärleken, arbetskamraterna, vännerna – alla är ojusta. Din vän är ett offer för världens elände och anser sig ha rätt att tortera dig med det.

    Ingalill Roos:
    Personen har kanske aldrig tänkt ta itu med sin situation utan använder dig som stöd för att få en lättnad för stunden. Din vän får en energikick och du blir trött och nedstämd. Man kan inte hjälpa någon som inte vill, du har ingen skuld i det.

    Källa: http://www.dax.se/index.php?id=40&tx_ttnews%5Btt_news%5D=743&no_cache=1

    ~ LIVSVIKTIGT ~

    31 Maj

     

    Ja, precis som rubriken i bloggen.
    Donera dina organ! Gå in på http://www.livsviktigt.se och anmäl dig till donationsregistret om du inte redan gjort det. Och anmäl dina barn om du har några.

    Eller gå direkt in på http://https://app.socialstyrelsen.se/Donation/anma… så har du formuläret för donationsregistret.

    Det finns bara en död
    Många människor är oroliga för att man inte ska vara ”riktigt död” när organen opereras ut. Detta är en missriktad oro. En patient dödförklaras alltid innan man tar beslut om organdonation. Frågan om organdonation tas ibland upp av de närstående innan den sjuke avlidit, som ett uttryck för den avlidnes vilja att donera. Det vanligaste är dock att frågan om organdonation tas upp först när man konstaterat att patienten avlidit.

    Enligt svensk lag använder vi sedan 1988 total hjärninfarkt som dödsbegrepp. Det innebär att en människa är död då hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort på grund av att blodcirkulationen till hjärnan helt har upphört.
    De allra flesta människor i Sverige dör på det sättet att hjärtat stannar först, vilket sedan leder till att blodcirkulationen till hjärnan upphör och den totala hjärninfarkten inträder efter några minuter.

    För att kunna bli aktuell som organdonator måste dock patienten avlida i en total hjärninfarkt medan han eller hon vårdas med respirator på en intensivvårdsavdelning. Eftersom bara ett mycket litet antal av alla som dör avlider på detta sätt, innebär det att antalet möjliga organdonatorer i Sverige för närvarande är omkring 250–300 per år. Med förbättrade rutiner skulle antalet möjliga organdonatorer kunna öka.
    Under förutsättning att orsaken till hjärninfarkten är känd, ställs diagnosen total hjärninfarkt med full säkerhet av läkare genom två kliniska neurologiska undersökningar med minst två timmars mellanrum.

    Om orsaken till den totala hjärninfarkten är osäker, om patienten är nedkyld, förgiftad eller påverkad av vissa läkemedel kan dödsfallet endast fastställas genom kontraströntgen av hjärnans blodkärl (cerebral aortokraniell angiografi).
    När blodtillförseln till hjärnan har upphört helt dör också samtliga hjärnceller och patienten kan dödförklaras av vårdande läkare.

    Enligt svensk lag måste andnings- och cirkulationsuppehållande åtgärder avbrytas inom 24 timmar efter det att en människa har dödförklarats, om det inte finns synnerliga skäl att fortsätta. Det är under detta dygn som frågan om organdonation kan tas upp. Om en donation ska genomföras måste organen tas tillvara inom dessa 24 timmar. Organen opereras alltid ut av kirurger från transplantationsenheterna.
    Alternativet till organdonation är aldrig fortsatt vård. Patienten är död och om ingen donation ska genomföras ska vården snarast avbrytas.

    DINA organ kan rädda liv!

    Vilken nytta gör donationer?
    Omkring 600 personer i Sverige är så sjuka att en transplantation av något organ är den enda realistiska räddningen. Omkring 500 av dem väntar på en ny njure. För dem finns dialys som en uppehållande, alternativ behandling under en ganska lång period tack var att dialysmetoderna förbättrats, men i långa loppet är det en njurtransplantation som ger dem en realistisk möjlighet till ett fortsatt, värdigt liv. En enda njurtransplantation sparar omkring 2-3 miljoner kronor jämfört med kostnaden för dialysvård.
    För de som väntar på ett hjärta, en lunga eller en lever finns inga alternativa behandlingar. För dem är en transplantation enda möjligheten till fortsatt liv. En del patienter med svår diabetes kan bli fria från ett livslångt beroende av insulininjektioner genom transplantation av bukspottkörteln eller dess insulinproducerande celler. Patienter med ögonsjukdomar som leder till blindhet kan få synen åter med hjälp av hornhinnetransplantation.

    Gör ett livsviktigt beslut idag – Anmäl dig till donationsregistret!

    Psssssssssssst! Självklart ska alla ta sitt beslut själva… men det jag menar med att man ska anmäla sina barn är att de inte får välja innan de är 18 år, man måste vara myndig för det. Innan dess får föräldrarna anmäla, och när barnen själva kan säga vad de vill så kan man ändra i registret om det är något som de inte vill donera. Och när de är 18 år så får de själva bestämma helt och gå in och ändra.
    Finns inte barnen med i registret och hamnar i en olycka och man kanske inte just då kan ta ett beslut så försvinner chanserna till att rädda andra barns liv mitt i allt kaos. Precis som vad gäller oss vuxna om man inte tagit ställning. Om vi inte finns med och våra anhöriga inte kan ta beslut just då så kanske flera människor dör pga att man inte fyllt i sitt donationskort.