Arkiv | Utsidan RSS feed for this section

Bröst är bara fettklumpar som är i vägen.

15 Okt

Då tar vi en favorit i repris från förra sommaren.

 

Jag har genomgått tre operationer i mitt hittills 30-åriga liv.
Två av dessa är av ”fettklumparna” på framsidan av kroppen (och då menar jag inte magen och dubbelhakan)
Att jag kom att tänka på det just nu är bland annat efter att ha läst hos Carolina Gynning och några kommentarer där inne. Jag sitter ofta och knappar runt på internet, från en sida till en annan och kan sitta så under långa perioder och hitta en massa nytt och intressant. Just idag dök jag över den här bilden:

Carolina Gynnings Bröstförminskning

 Till minne av ett par bröst – en artikel från SvD (fulltext).

Det är jättebra att hon valt att ta ut sina silikoninlägg för att inte ha överdrivet stora bröst.
För vem vill gå runt och se ut så här:

Boobs

MEN… jag tycker ändå inte att det känns riktigt att kalla det för en bröstförminskning när man först har tryckt in en massa extra ”saker” i kroppen och sen väljer att ta bort det. Jag tror inte att smärtan kan jämföras med att plågas av ryggont och sen lägga sig under kniven och ta bort sånt som faktiskt sitter i kroppen från första början.

När jag var 18 år hade jag tappat en massa i vikt pga sjukdom. Jag vägde runt 58 kilo och hade en bröststorlek på 75 G. Japp. Det finns G-kupor. Och det är inte något jag kan rekommendera. Under flera år plågades jag av ryggont och att behöva bära 2-3 sport-BH:ar på gympan men ändå besväras när man ville träna. StepUp är inget att rekommendera när varje hopp gör ont.

Jag fick en remiss via vårdcentralen och några dagar innan min student ringde de och sa att de fått en öppning (jag stod på förtur om någon operation blev avbokad), men med tanke på att min stundande student och bal var i antågande valde jag att tacka nej. Ett halvår senare ringde de igen och erbjöd mig en tid bara några dagar framöver. Det var inte så mycket att tänka på. Jag sa ja.

Själva operationen tog cirka 4 timmar att genomgå. Jag svimmade tre gånger under dagen men lyckades ta mig igenom det. När jag vaknade upp ur narkosen började jag med att kräkas – och fortsatte resten av kvällen. Smärta och tårar. Den smärtan i kroppen går inte riktigt att beskriva, att ha blivit helt uppsnittad och igensydd tvärs över kroppen. Ändå är det värt det. Jag skulle göra det igen. Och det fick jag också göra.

Eftersom min kropp inte ville ta hand om de inre suturerna (de som kroppen själv ska ta hand om) så fick jag stora sår och stygnen ”växte upp” ur kroppen som börjat läka. Jag fick otroligt fula ärr och enbart 19 år gammal så sa jag till mina föräldrar och vänner att jag ”aldrig nånsin skulle kunna visa mig för någon annan igen”.
Jag fick en ny operation ett och ett halvt år senare. Då hade allting läkt (men det var fula ärr som påminnelse). Öppna nästan allt igen… ännu en gång genomgå allt på nytt.

Bröstförminskning

Det värsta med det hela är nog ändå inte smärtan. Jag kan omöjligt sova på något annat sätt än magläge . Någon gång lyckas jag sova på sidan, men nästan alltid sover jag på mage – vilket i det här sammanhanget är omöjligt. Det kanske låter löjligt och som ett litet problem men att inte kunna sova ordentligt på flera veckor och vakna upp skrikandes i sömnen när man försöker att vända på sig är inte någon höjdare.

Nu är det 9 år sen jag gjorde min senaste operation och jag tänker inte på det så ofta längre. Mina ärr sitter där, men de bleknar med åren. Och ju mer jag solar, desto mindre syns dem. Visst önskar jag ibland att det hade varit annorlunda, att jag hade sluppit att genomgå operationerna, men när man ser tillbaka på det skulle jag ändå göra det en gång till. Om jag hade varit tvungen.

Jag har ett par vänner som också genomgått samma sak och jag vet att de förstår vad jag menar när man säger att det gör ”så in i helvetes ont, men ändå är det värt det”.

Jag vet inte hur det kommer att bli senare. Om jag blir gravid och får barn. Om jag kommer att kunna amma alls eller inte. Det för mig är en helt annan diskusion, jag är inte en av de som stöttar amningshysterin i Sverige. Det är inte ett stort måste för min del. För mig betyder det mest att barnet är friskt och mår bra.

Lite reflektioner över en del av mitt liv så här mitt på lördagskvällen. Har ni några frågor om bröstreduktioner så får ni mer än gärna kladda ner en kommentar så svarar jag gärna.

För mig är bröst bara ett par fettklumpar som sitter i fram på kroppen. Något som hälften av jordens befolkning har.

Just Another Crazy Blonde… Ehhh… Brunette…

11 Sep

 

Det HÄR gör jag just nu!

11 Sep

 

 

Nerkladdad med Choklad.

17 Maj


Spindeltjejen med Chocolate Masque kletat i fejset.

Det var längesen jag tog hand om min kropp och knopp ordentligt. Varför är det så?

Är det inte något som man ska tänka på varje dag?
Fast att jag tillbringade varje sekund till att tänka för mycket på det i tonåren och tidiga vuxenlivet.

Ikväll innan jag hoppade in i duschen tyckte jag att det kunde vara skönt att göra en ansiktsmask, för det var längesen.
Jag har en hel hög liggande på hög och väntar på att bli kletade i ansiktet. Och idag provade jag en som jag inte testat förut.

Nämligen Chocolate Masque. Och den liknade verkligen choklad. Både till färg och lukt.

Undrar om det är meningen att man ska slicka av den när den är klar? Jag frågade Peter, men han ville inte ens ha en puss? 😉

Gillar ni ansiktsmasker och att göra lite ”hemma-SPA”?

Dagens i-landsproblem.

30 Apr

Det är MINA!

25 Apr

Hej allihopa!

Det här är mina.
Fötterna alltså. Ja…bloggen också för er som inte förstått det än…
(det finns kanske fler blåsta blondiner än jag själv som läser härinne?)

Mina fötter då… ja…. vad gör de här?

Mina tånaglar är numera pastellrosa efter en liten ta-hand-om-mina-fötter-stund på balkongen igår eftermiddag.
Och alla ringar sitter där sen någon gång 1994-1995.

 

Escadas nya sommardoft. Jag kunde inte låta bli, även om jag har kvar av de 4 års senaste dofter (lagret är påfyllt några gånger efter första inköpet).
De är sååå goda. Någon som provat? Alltså inte käkat dem. Luktat.

Jag slängde in Annis i Kerstin och sen körde vi till grann-”hålan” och hälsade på hemma hos Klas i hans helt totalrenoverade lägenhet och den var jättesnygg. Tummen upp Klejs!  Och tack för smarrigt kaffe 🙂

Klas älskar (inte!) att vara med på kort.

Efteråt fortsatte vi förbi hemma hos familjen Annis (nummer 2?) och fikade lite med henne, David och barnen. Mys!
Det visade sig att de bor på ANDRA sidan gatan från Klas! Galet!

Och ikväll då. Ja… ikväll har det varit Bounce i Globen och foton kommer upp imorgon!

Klockan 10 ska jag möta upp Emelie för fotokurs, så nu ska jag och Annis kika på
HEROES innan jag slänger mig i sängen!

Natti natt allihopa!

 

Ni har väl inte missat nya lagen?

13 Apr

Smashbox O-PLUMP

10 Apr

Hon klippte till mig!

14 Mar

Caroline + Manikyr = Sant ♥

10 Mar

Pedikyr 100307

8 Mar

Tatueringstankar

23 Feb

En Osminkad Sanning om Kissie – Sveriges största (men mest falska?) bloggare.

16 Feb

 

Vet ni vem Kissie är?
Den ”största bloggaren” enligt bloggportalen och det skrivs en massa om henne i tidningarna.

Nyss förstorade hon brösten och hon brukar även fylla på med lite saker i läpparna. Och överkonsumera solarium eller brunkräm och puder.
Det får hon gärna göra. Hon är nätt och jämt myndig och har inte blivit ”vuxen” än och jag (precis som ni andra som levt lite längre) vet att man inte själv med lite distans till det hela tycker att man är så gammal när man är 18.
Det är en ålder då man försöker komma fram till ”vem man är” och exprimenterar en del med utseende och sitt liv.

Jag själv har haft hårfärger som jag inte ens vågar drömma om nu. Piercingar och plagg som jag inte skulle få för mig att sätta på mig nu och även sminkningar som jag undrar om jag fick tips från ifrån mars eller en planet belägen ännu längre bort.
Däremot är jag GLAD att jag inte är tonåring i dagens samhälle. Det kan inte vara lätt.
Och nej. Vi som är ”gamla” är inte avundsjuka. Hade jag haft en dotter som den här tösen hade hon fått utegångsförbud för resten av livet för såna saker som hon skriver och gör i sin blogg.
Jag (precis som många andra) undrar var hennes föräldrar håller hus?

Det som ”stör mig” lite angående den här tösen är att hon ständigt klankar ner på andras utseende.
Folk ska inte vara feta (om låren går ihop längst upp så är man för fet enligt henne) för feta människor är bland det äckligaste som finns. Och hon klankar ner på Blondinbella för att hon har acne. Och en massa andra provocerande och irriterande uttalanden. Ja. Ni som läste hennes blogg någon gång vet nog vad jag syftar på?
Och med tanke på hur många läsare hon har om dagen och hur många tonårstöser som har henne som förebild så skrämmer det mig. ”Kissie” är en karaktär sägs det. Men hur mycket skiljer den sig från tjejen bakom namnet? Och är det värt att uttala så otroligt dumma saker som hon gör för att få en stor blogg? Är det OK?
Men vem är hon att döma andra när hon ser ut som hon själv gör utan allt makeup? Hon är ju en totalt annan människa?  Med acne hon också.
Jag tyckte det var STRONGT gjort av henne att ställa upp på foton osminkad och visa hur hon egentligen ser ut, att hon är en vanlig människa och inte en Barbie. Men så sminkar hon till och med sig själv i Photoshop för att hon inte kan stå för den hon verkligen är?

När hon skulle operera brösten blev hon sponsrad till att göra det av en nyhetskanal.
De lade också ut osminkade bilder på Kissie. Som hon sen tagit och sminkat i Photoshop.

Känner ni igen er i att vara vilsna när ni är yngre? Att falla för grupptryck och vara utseendefixerade så till den milda grad att ni inte kan visa er ute utan smink? Jag ser betydligt piggare ut med smink på mig, men det är självklart att jag skulle kunna visa mig utan smink. Jag är den jag är.

Och det är väl ändå insidan som räknas? Eller har ”reglerna” ändrats numera?

Här är den redigerade versionen av bloggerskan Kissie, som alla är vana att se henne.

Feeling Low.

30 Jan

Tandblekning.

6 Dec

Jag klär av mig naken… (Eller HÅRVÅRD)

13 Nov

… som Eva sjöng för många år sen (eller vem var det nu?)

Jag ska i alla fall inte strippa, utan bara hoppa in i duschen. Jag sitter här och fryser och fötterna är lätt blåtonade. Jag kanske ska ta och gnugga dem lite *blinkar menande åt alla mina vänner som förstår vad jag menar*

I alla fall ska jag testa mitt nya shampo och balsam tänkte jag.
Jag har fortfarande kvar min Joico som fungerar toppen! Dessutom har jag ”Shine Blonde” för mitt blonda hår.
Dock tänkte jag prova en annan sort ett tag och se om det hjälper. Namnet är i alla fall slående och passande för mig tycker jag. Det heter nämligen ”Dumb Blonde” från Tigi. Och TIGI har ju toppengrejer – det vet ni väl?

Joico gör under för slitet hår. Kostar runt 200 kronor för shampo.

Använder också Biosilk-droppar till håret (Binder och stärker håret på utsidan och insida. Reparerar kluvna toppar.
Skyddar håret mot värme, Uv, kyla och föroreningar. Skydd när du använder plattång, fön eller locktång). Kostar runt 250-350 hos frisören beroende på storlek.

Shine Blonde kommer från L’oreal och kostar runt 150 kronor för en liten flaska. Toppen för att få bort gula toner ur ljust hår efter att man slingat det.

Joico BioSilk Silk Therapy  L'oreal Shine Blonde

Tigi Bed Head - Dumb Blonde TIGI products

Vad använder ni för grejer i håret? Någon som också har Joico, Tigi eller Biosilk/L’oreal Shine Blonde?

 

 

Caroline = En pudel som kapar av sitt hår.

10 Aug

090810 - Another Crazy Blonde goes Shortie-Hair

Bröst är bara fettklumpar som är i vägen.

4 Jul

Jag har genomgått tre operationer i mitt hittills 30-åriga liv.
Två av dessa är av ”fettklumparna” på framsidan av kroppen (och då menar jag inte magen och dubbelhakan)
Att jag kom att tänka på det just nu är bland annat efter att ha läst hos Carolina Gynning och några kommentarer där inne. Jag sitter ofta och knappar runt på internet, från en sida till en annan och kan sitta så under långa perioder och hitta en massa nytt och intressant. Just idag dök jag över den här bilden:

Carolina Gynnings Bröstförminskning

 Till minne av ett par bröst – en artikel från SvD (fulltext).

Det är jättebra att hon valt att ta ut sina silikoninlägg för att inte ha överdrivet stora bröst.
För vem vill gå runt och se ut så här:

Boobs

MEN… jag tycker ändå inte att det känns riktigt att kalla det för en bröstförminskning när man först har tryckt in en massa extra ”saker” i kroppen och sen väljer att ta bort det. Jag tror inte att smärtan kan jämföras med att plågas av ryggont och sen lägga sig under kniven och ta bort sånt som faktiskt sitter i kroppen från första början.

När jag var 18 år hade jag tappat en massa i vikt pga sjukdom. Jag vägde runt 58 kilo och hade en bröststorlek på 75 G. Japp. Det finns G-kupor. Och det är inte något jag kan rekommendera. Under flera år plågades jag av ryggont och att behöva bära 2-3 sport-BH:ar på gympan men ändå besväras när man ville träna. StepUp är inget att rekommendera när varje hopp gör ont.

Jag fick en remiss via vårdcentralen och några dagar innan min student ringde de och sa att de fått en öppning (jag stod på förtur om någon operation blev avbokad), men med tanke på att min stundande student och bal var i antågande valde jag att tacka nej. Ett halvår senare ringde de igen och erbjöd mig en tid bara några dagar framöver. Det var inte så mycket att tänka på. Jag sa ja.

Själva operationen tog cirka 4 timmar att genomgå. Jag svimmade tre gånger under dagen men lyckades ta mig igenom det. När jag vaknade upp ur narkosen började jag med att kräkas – och fortsatte resten av kvällen. Smärta och tårar. Den smärtan i kroppen går inte riktigt att beskriva, att ha blivit helt uppsnittad och igensydd tvärs över kroppen. Ändå är det värt det. Jag skulle göra det igen. Och det fick jag också göra.

Eftersom min kropp inte ville ta hand om de inre suturerna (de som kroppen själv ska ta hand om) så fick jag stora sår och stygnen ”växte upp” ur kroppen som börjat läka. Jag fick otroligt fula ärr och enbart 19 år gammal så sa jag till mina föräldrar och vänner att jag ”aldrig nånsin skulle kunna visa mig för någon annan igen”.
Jag fick en ny operation ett och ett halvt år senare. Då hade allting läkt (men det var fula ärr som påminnelse). Öppna nästan allt igen… ännu en gång genomgå allt på nytt.

Bröstförminskning

Det värsta med det hela är nog ändå inte smärtan. Jag kan omöjligt sova på något annat sätt än magläge . Någon gång lyckas jag sova på sidan, men nästan alltid sover jag på mage – vilket i det här sammanhanget är omöjligt. Det kanske låter löjligt och som ett litet problem men att inte kunna sova ordentligt på flera veckor och vakna upp skrikandes i sömnen när man försöker att vända på sig är inte någon höjdare.

Nu är det 9 år sen jag gjorde min senaste operation och jag tänker inte på det så ofta längre. Mina ärr sitter där, men de bleknar med åren. Och ju mer jag solar, desto mindre syns dem. Visst önskar jag ibland att det hade varit annorlunda, att jag hade sluppit att genomgå operationerna, men när man ser tillbaka på det skulle jag ändå göra det en gång till. Om jag hade varit tvungen.

Jag har ett par vänner som också genomgått samma sak och jag vet att de förstår vad jag menar när man säger att det gör ”så in i helvetes ont, men ändå är det värt det”.

Jag vet inte hur det kommer att bli senare. Om jag blir gravid och får barn. Om jag kommer att kunna amma alls eller inte. Det för mig är en helt annan diskusion, jag är inte en av de som stöttar amningshysterin i Sverige. Det är inte ett stort måste för min del. För mig betyder det mest att barnet är friskt och mår bra.

Lite reflektioner över en del av mitt liv så här mitt på lördagskvällen. Har ni några frågor om bröstreduktioner så får ni mer än gärna kladda ner en kommentar så svarar jag gärna.

För mig är bröst bara ett par fettklumpar som sitter i fram på kroppen. Något som hälften av jordens befolkning har.

~ Inte så mycket nytt på spindelfronten ~

25 Jun

 

Lite för lite energi idag (ja, ni vet ju varför…) så jag uppdaterar senare.

Dagens Outfit:
(Ja, jag älskar leggings. Och jag ser ut som en rosa liten gris idag)
DSC02023

Nu ska jag åka till jobbet och jobba 21.30 – 07.15. Tre nätter på raken.
Sen åker nog jag och älskling till Hunnebostrand på söndag. Skönt.

Kram på er!

 

Lösenordsskyddad: ~ Vart tog den ”riktiga” sommaren vägen? ~

22 Jun

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Just another crazy blonde, just some more stupid photos.

2 Jun

 

Lite mer att ta igen?
Lite från veckan som gått. Kort och gott. Bilder.

Kollage-Fika-28-maj

Kollage-Kläder-090531

 

Mera gaddningar.

1 Maj

Tattoos

Ja, det är synd att man aldrig blir något brun på insidan av armen, men nu har jag i alla fall en svart ”fläck” där (eller ”nåt skit”  som pappa skulle säga), sen den 23 mars. Passade på att gadda mig igen innan jag åkte hem från Thailand den här gången – hos en tatuerare som jag känner till genom Tara och som också är välkänd av många turister på Khao San och i Bangkok.

Nu får det dock räcka för ett tag framöver.
Jag gjorde min första när jag var 18 och den senaste innan de här 2001 (alltså var jag 22 år). Tyckte att det var dags igen och efter att tatueraren fick förhinder förra våren för handleden (och jag måste vara ledig från jobbet ett tag efter pga infektionsrisker och handsprit m.m.) så passade jag på att göra det nu.
Och så blev det två på en gång *aj aj aj*

Det här är tatuering nummer 5 och 6. Eller nummer 7-11 och man räknar antal tecken.

Hur många har ni och vart? *nyfiken*