Jag har det bra i Helsingborg. Myser för fullt och njuter av ledigheten, kärleken och min Twinny och hennes nära.
Trots allt är jag grå. Jag känner mig tom i kroppen. Ledsen. Hängig. Lite allt möjligt. Lite nere. Som att något fattas. Men jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Tänker för mycket ibland. Vet inte vad jag vill.
Förhoppningsvis kommer jag på det.
Annars fortsätter livet som en lång raksträcka tills jag kommer på vad det är som jag vill.
Up’n’downs. Det är så livet fortgår. Upp och ner. Ner och upp. Raksträcka.
Vilken tur att man inte är på topp jämt, då skulle man inte uppskatta de tiderna när man mår extra bra.
Ibland mår man lite sämre. Och just nu är en sån period.
Jag är trött på alla mina krämpor. Jag är trött på att mina allergier tar över mitt liv.
Jag är trött på oron och ångesten i kroppen så fort jag äter något och inte vet om jag kommer att bli döende.
Trött trött trött. Ibland vill jag bara strunta i allt och stoppa i mig mat även om jag inte tål den.
Varför är livet så krångligt ibland?
Jag vet vad jag vill. Men jag vet inte om jag kan.
Kram C
