Bloggito Ergo Sum – Jag Bloggar, Alltså är jag!

Bloggito Ergo Sum – Jag bloggar, alltså är jag!

Det kanske inte framkommit i bloggen tidigare men jag har en viss fallenhet för språk och läste humanistisk linje i skolan med 6 språk samtidigt. Japp. I like it!
Dessutom är matematik en annan favorit – även om dessa två inte ska gå ihop med de olika hjärnhalvorna enligt de flesta?

Jag läste latin ungefär fem timmar i veckan i två år. Jo, det är sant.
Just då var det kanske inte det roligaste, det var obligatoriskt när man läste humanistisk inriktning. Men oj, vad bra det har varit när jag läste min utbildning till sjuksköterska och också senare för att kunna lära mig ännu fler språk som är baserade på det romerska.

En del kanske tycker att latin är helt dött och att man inte har någon nytta av det – men tänk om jag en dag skulle springa på Påven liksom. Då kan vi snacka, han och jag! 😉
Dessutom är vårat dagliga liv fyllt av latinska ord som Volvo, Lego, Felix, Semper o.s.v.
Visste ni det?

Annons

Mitt år TvåtusenTio.

I brist på annat fortsätter jag här med lite ”nyårskrönika-frågor”… Jag har tänkt skriva ihop min egna nyårskrönika som jag alltid gjorde förr i mina bloggar, men jag har inte hunnit eller orkat i och med att jag haft Annisen här i fem dagar och bara njutit för fulla muggar av att umgås med vänner och familj! =)
En del frågor var med i förra, så jag skippar dem här.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inget nyårslöfte. Jag lovar ingenting speciellt på nyår bara för att man ska göra det.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Flera stycken, vi är visst i den åldern?

Dog någon som stod dig nära?
Ingen nära, men en barndomsvän.

Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Hälsan!

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
10 september 2010. Dagen då älskling och jag förlovade oss.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har varit sjuk väldigt mycket i år, men bara hamnat på Akuten en gång.

Bästa köpet?
Inte köpt, men FÅTT: Canon EOS 7D och min mobil HTC Desire HD

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Det brukar bli sånt som spelats i slutet av året. Det är alltid de man minns bäst… eller om man fått något speciellt minne till någon låt. Men just nu kan jag inte komma på någon. Det skulle vara PINK som artist då, eftersom det var henne jag var på konsert med på sommaren 2010.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Mådde dåligt? 😉

Hur tillbringade du julen?
Första lediga julen på många år och jag tillbringade den tillsammans med familjen. Först hos min familj i Skövde på Julafton och sen med älsklings familj i Göteborg på Juldagen.

Blev du kär i år?
Jag BLEV inte. Jag ÄR kär.

Hur många one night stands?
Ehhh…. dum fråga?

Favoritprogram på TV?
Har inte kollat så mycket på TV i år… Men jag följer alltid Grey’s, Desperate Housewives och Gossip Girl.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar inte.

Bästa boken du läste i år?
Jag har inte läst alls mycket böcker i år om man bortser från studentlitteratur och fakta. Däremot läste jag Twilight-böckerna när jag var i Thailand i vintras och de gillade jag!

Största musikaliska upptäckten?
Jag har nog inte upptäckt några ”nya” artister i år. Möjligtvis Robyn då, som alltid varit en bra tös, men som slagit igenom på nytt med full kraft.

Något du önskade dig och fick?
Jag önskade mig ingenting, men fick flera en massa saker som jag verkligen velat ha länge men glömt av att önska mig!

Något du önskade dig men inte fick?
Näe, eftersom jag inte önskade mig något så fick jag ju bara sånt jag inte önskat mig? 😉

Årets bästa film?
Harry Potter! 😉 Fast… jag gillar så många filmer och jag ÄTER filmer. Bokstavligen. Så jag kan inte säga bara EN endaste…

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Eftersom jag fyller år 7 januari så är det verkligen snart ett helt år sen och jag minns knappt vad jag gjorde! Men jag tror att jag var ute och åt med mams, paps och älskling och sen hade fika hemma med lite vänner!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag hade varit friskare och om jag hade kunnat äta saker utan att behöva vara rädd för att dö.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Blandat. Leggings. Jeans. Toppar, tunikor. Vanlig?

Vad fick dig att må bra?
Peter och min familj & vänner. Kärlek till er!

Vilken kändis var du mest sugen på?
Paul Walker så klart 😉

Vem saknade du?
Jag saknar alltid Niklas och flera andra nära som lämnat livet på jorden alldeles för tidigt. Mina änglar.

Nyårsresumé.

Här kommer en liten kort resumé om år 2010 som finns att hitta på många bloggsidor just nu!

Har du gjort något i år som du aldrig gjort förut?
Jomen visst! Jag har gått och förlovat mig, det har jag aldrig gjort förut!
Dessutom har jag blivit sambo för första gången (efter att ”bara” ha varit kombo många gånger innan)…
Jag har också börjat läsa på Umeå Universitet, det har jag heller aldrig gjort förr…. för att inte tala om att vara så här sjuk som i år, det tar nog priset! 😉

Har du några nyårslöften?
Inte direkt. Mer än att åka utomlands så mycket som möjligt och inte börja röka!

Vilka länder besökte du?
Thailand, Italien och Sverige.

Vad var din största framgång 2010?
Jag fick ett stipendium och började plugga på heltid på Umeå Universtitet till att få en magisterexamen, samtidigt som jag har bibehållen lön!
Och så måste jag säga alla fina bröllop jag fått fota under året och förtroendet från alla som vill ha mig som fotograf! Det är en underbar känsla!

Största misstaget?
Jag kan nog inte se något stort misstag senaste året…. Eller kanske…. njae…. nä…. 🙂

Den bästa nya personen du träffade?
Jag har träffat många bästa personer… även om de inte är så nya 😉 Puss på alla mina underbara vänner!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både ock tror jag. Jag har ju inte mått helt toppen det här året som varit och det har så klart fått mig lite låg emellanåt, men för det mesta håller jag huvudet uppåt och fötterna neråt och försöker att se positivit på det som går!

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar så klart att jag skulle rest mer, men med tanke på att jag var utomlands 8 gånger på ett år innan, så kanske det var bra att vara hemma i lite större utsträckning? 😉

Vad spenderade du mest pengar på?
Inredning till nya hemmet tror jag. Eller kanske resor. Jo…. resor blir det nog! 😉

Gjorde någonting dig riktigt glad?
100910 – Dagen då jag och älskling bytte ringar för evig kärlek ❤
Dessutom blev jag riktigt glad över att få stipendiet till skolan, och dagen då jag fick VG på hela första kursen i skolan!
Och den dagen jag fick min kamera Canon 7D + mobilen HTC Desire HD av älskling!

Fast…. det är saker VARJE DAG som gör mig väldigt glad! Vännerna, familjen och kärleken. Jag är lycklig! 

Min största hobby

What the hell happened?

Jag för 9 år sen. Eller ”What the hell happened?”.

Vart tog den kroppen vägen?…. ehum….

Kuckelimuckmediciner

Jag har de senaste veckorna slutat att äta mina mediciner på eget bevåg. Jag har nu ätit dem dagligen i över tre år och jag har aldrig tyckt om att ta tabletter.
Just nu är det också vinter och mina korsallergier (kan visserligen komma året runt… men) kommer vanligtvis på våren och sommaren.

Den enda tabletten som jag för tillfället har kvar är mina ångestmediciner, som jag inte klarar mig utan, med tanke på mina allergier då jag går från en helt normal tös till att vara döende på bara några minuter.
Det ger GRAV ångest och panik.

Jag kan inte hela tiden gå runt och tänka på att jag kan bli livsfarligt sjuk när jag äter något, det skulle förgöra mig. Istället försöker jag ta dagarna som de kommer och håller mig till saker som jag för närvarande tål.
För bara några år sen var jag inte allergisk mot NÅGOT förutom pollen. Sen rann bägaren över och vips, så hade jag multipla korsreaktioner.

Min adrenalinspruta och mina mediciner är mina bästa vänner och följer med mig vart jag än går.

Har DU några allergier?

Det bästa jag gjort i hela mitt liv!!

Det är det här.

Eller i alla fall bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det går inte att beskriva med ord. Jag ser tillbaka med glädje och tusentals vackra minnen. Otroliga minnen. Minnen för livet.

Jag hade alltid velat ge mig ut på en längre tripp. Ensam. För att växa och utvecklas. Och det gjorde jag. 2007.

I januari vinkade jag hejdå till mina föräldrar på Landvetter för att inte komma tillbaka på 13 veckor. I april stod jag åter igen på svensk mark, efter luffarliv i Asien. Ensam. Thailand, Malaysia, Kambodja.
Fast ändå inte ensam. Jag träffade så många otroligt härliga människor under mina månaders ryggsäcksliv. Och jag fick se och uppleva så otroligt mycket, sånt som man aldrig hinner uppleva på lika lång tid här hemma.

Det är obeskrivligt. Det är något jag tycker att ALLA borde göra någon gång i sitt liv.

Det häftigaste jag varit med om.

… eller i alla fall BLAND det häftigaste jag varit med om, hände 31 januari 2007.

Jag är en dykare, och jag dyker med tuber sen några år tillbaka. 2007 var jag ute med min ryggsäck i 13 veckor och hamnade den 30:e januari tillsammans med Malin från Älmhult (som var min nuvarande reskompis) i Khao Lak.

Därifrån åkte vi ut till en ö som ligger i Marinparken Similan (men som inte hör till de 9 öar som ÄR Similan Islands). Den heter Koh Bon och är känd för att vara MANTORS reningsplats några gånger om året. Har man tur och är där någon av de här gångerna kan man få se gigantiska mantor flyta fram genom det klarblå vattnet.

Vi hade tur.

Alla vet inte vad mantor är. Rockor.

Manta eller djävulsrocka (Manta birostris) är en stor rocka. Den kan bli mer än 7 meter mellan vingspetsarna och kan väga uppåt 2 ton. Den lever i tropiska vatten. Mantan har en ovanligt stor hjärna och är förmodligen intelligent. Den kan lära sig känna igen olika dykare, och den är ofta mycket nyfiken och social.I juni 2007 föddes för första gången en djävulsrocka i fångenskap, i ett japanskt akvarium. Den nyfödda honan mätte två meter mellan vingspetsarna.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Manta

Under våra två dyk såg vi säkert 15 stycken mantor. Och flera av dem var flera meter mellan vingspetsarna. Det var som att drömma. Att i mörkret längre bort i vattnet se något mörkt uppenbara sig för att segla närmare och närmare och komma nästan ändå inpå innan den vek av pga att ögonen sitter på sidan och inte rakt fram.

Den närmaste hade jag bara några centimeter från mig och känslan går inte ens att beskriva. Känslan av att ha drömt när man kom upp ovanför ytan igen, är det närmaste jag kan komma. Ibland känns det fortfarande som en dröm, även om jag vet att jag varit där nere i dryga två timmar och simmat runt med dem.

Förutom att se mantor såg vi också andra firrar och djur som man normalt inte ser på andra dykplatser runt omkring i världen.

Min största dröm just nu är att någon gång dyka med valhaj.
DET hade varit en DRÖM!

Bröst är bara fettklumpar som är i vägen.

Då tar vi en favorit i repris från förra sommaren.

 

Jag har genomgått tre operationer i mitt hittills 30-åriga liv.
Två av dessa är av ”fettklumparna” på framsidan av kroppen (och då menar jag inte magen och dubbelhakan)
Att jag kom att tänka på det just nu är bland annat efter att ha läst hos Carolina Gynning och några kommentarer där inne. Jag sitter ofta och knappar runt på internet, från en sida till en annan och kan sitta så under långa perioder och hitta en massa nytt och intressant. Just idag dök jag över den här bilden:

 Till minne av ett par bröst – en artikel från SvD (fulltext).

Det är jättebra att hon valt att ta ut sina silikoninlägg för att inte ha överdrivet stora bröst.
För vem vill gå runt och se ut så här:

MEN… jag tycker ändå inte att det känns riktigt att kalla det för en bröstförminskning när man först har tryckt in en massa extra ”saker” i kroppen och sen väljer att ta bort det. Jag tror inte att smärtan kan jämföras med att plågas av ryggont och sen lägga sig under kniven och ta bort sånt som faktiskt sitter i kroppen från första början.

När jag var 18 år hade jag tappat en massa i vikt pga sjukdom. Jag vägde runt 58 kilo och hade en bröststorlek på 75 G. Japp. Det finns G-kupor. Och det är inte något jag kan rekommendera. Under flera år plågades jag av ryggont och att behöva bära 2-3 sport-BH:ar på gympan men ändå besväras när man ville träna. StepUp är inget att rekommendera när varje hopp gör ont.

Jag fick en remiss via vårdcentralen och några dagar innan min student ringde de och sa att de fått en öppning (jag stod på förtur om någon operation blev avbokad), men med tanke på att min stundande student och bal var i antågande valde jag att tacka nej. Ett halvår senare ringde de igen och erbjöd mig en tid bara några dagar framöver. Det var inte så mycket att tänka på. Jag sa ja.

Själva operationen tog cirka 4 timmar att genomgå. Jag svimmade tre gånger under dagen men lyckades ta mig igenom det. När jag vaknade upp ur narkosen började jag med att kräkas – och fortsatte resten av kvällen. Smärta och tårar. Den smärtan i kroppen går inte riktigt att beskriva, att ha blivit helt uppsnittad och igensydd tvärs över kroppen. Ändå är det värt det. Jag skulle göra det igen. Och det fick jag också göra.

Eftersom min kropp inte ville ta hand om de inre suturerna (de som kroppen själv ska ta hand om) så fick jag stora sår och stygnen ”växte upp” ur kroppen som börjat läka. Jag fick otroligt fula ärr och enbart 19 år gammal så sa jag till mina föräldrar och vänner att jag ”aldrig nånsin skulle kunna visa mig för någon annan igen”.
Jag fick en ny operation ett och ett halvt år senare. Då hade allting läkt (men det var fula ärr som påminnelse). Öppna nästan allt igen… ännu en gång genomgå allt på nytt.

Det värsta med det hela är nog ändå inte smärtan. Jag kan omöjligt sova på något annat sätt än magläge . Någon gång lyckas jag sova på sidan, men nästan alltid sover jag på mage – vilket i det här sammanhanget är omöjligt. Det kanske låter löjligt och som ett litet problem men att inte kunna sova ordentligt på flera veckor och vakna upp skrikandes i sömnen när man försöker att vända på sig är inte någon höjdare.

Nu är det 9 år sen jag gjorde min senaste operation och jag tänker inte på det så ofta längre. Mina ärr sitter där, men de bleknar med åren. Och ju mer jag solar, desto mindre syns dem. Visst önskar jag ibland att det hade varit annorlunda, att jag hade sluppit att genomgå operationerna, men när man ser tillbaka på det skulle jag ändå göra det en gång till. Om jag hade varit tvungen.

Jag har ett par vänner som också genomgått samma sak och jag vet att de förstår vad jag menar när man säger att det gör ”så in i helvetes ont, men ändå är det värt det”.

Jag vet inte hur det kommer att bli senare. Om jag blir gravid och får barn. Om jag kommer att kunna amma alls eller inte. Det för mig är en helt annan diskusion, jag är inte en av de som stöttar amningshysterin i Sverige. Det är inte ett stort måste för min del. För mig betyder det mest att barnet är friskt och mår bra.

Lite reflektioner över en del av mitt liv så här mitt på lördagskvällen. Har ni några frågor om bröstreduktioner så får ni mer än gärna kladda ner en kommentar så svarar jag gärna.

För mig är bröst bara ett par fettklumpar som sitter i fram på kroppen. Något som hälften av jordens befolkning har.

Hemma hos Just Another Crazy Blonde (ehh… brunette)…

Ett Nytt Kapitel i Mitt Liv.

 

Det här är min dröm.

Om ett par timmar ska jag åka ner till stan (ja, ni läste rätt. Jag åker. Cyklar jag eller går med datorn på ryggen så är jag helt slut när jag kommer fram och det kan jag inte vara idag).
Jag ska nämligen träffa upp en tjej (A), vars bröllop jag ska fotografera om några veckor, nere i Småland.
Hon ska dessutom på bröllopsresa i flera veckor till mitt favoritland (Thailand med andra ord) och har aldrig varit där förut, så idag blir det fotovisning och tips (förutom foto-snack).

En vanlig fråga som kommit upp flera gånger under sommaren på alla bröllop jag varit på är ”När ska ni gifta er?”.
Och ”hur ska du ha det när du själv gifter dig?” – Vem ska fota dig och Peter när ni gifter er?

Frågan ”När ska ni gifta er” – får vänta ett tag.
Jag är inte den som skyndar in i saker och vi har inte varit tillsammans i två år än och även om jag känner att han är den som jag SKA gifta mig med, så tycker jag inte att det finns någon anledning att skynda. Så ni får vänta ett tag. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller hur? =)

Svaret på frågan hur jag vill ha det när jag gifter mig (och Peter så klart) så är vi överens. Han delar samma dröm som mig.

Och det här är min dröm:

 

Det är klart jag gillar spindlar?

 

Den Stora Frågan.

Med Facit i Hand…

Helluuuuu Umeå!

 

 

Mitt möte med Jehovas

 

Min Dragningskraft efter DET.

När vädrets makter är med oss kan vi få underbara solnedgångar. Speciellt fina dagar när en sämre dag hägrar.
För fjädermoln gör sig vackra på himlen om himlen är riktigt blå.

Himlen är fantastisk med sina färger och former. Man kan inte se sig mätt.
Tänk om vi kunde ha lika fantastiska solnedgångar över hela världen.
Som på andra sidan jorden när folk samlas på stränderna för att sitta och mysa tillsammans och se solen försvinna i horisonten.

Just nu längtar jag tillbaka till Thailand. Jag kan inte förklara min dragningskraft dit.
En tomhet som inte fylls upp förrän jag åter igen står på thailändsk mark.
Jag vet att det ”bara” är 3 månader sen jag kom hem, men för mig känns det som en evighet.

Jag har en ständig längtan UT. Bort. Längtan efter att se världen och upptäcka!

Och nu när jag träffat Elinor 2 dagar på jobbet och hon tycker att vi ska komma och hälsa på i Kina(!!). Ja. Då längtar jag ännu mer! =)

Hemma bra, men borta bäst?

Solnedgång över Skövde 100617

 

Caroline ♥ Colosseum

Neonatologi – Vad är det?

TACK ALLA för era ärliga och härliga reflektioner kring kommentarer och bloggning! Riktigt kul att läsa hur ni tycker och tänker om funderingarna jag hade.

Idag ställde jag ingen klocka, jag tänkte att jag skulle vakna när jag vaknade och att kroppen nog känner av när jag har nog av sömn. Jag vaknade klockan 15.05. Oj!
Det gör inte så mycket ändå, jag ska nämligen åka och jobba natt inatt så jag hoppas att jag håller mig vaken och jag slipper lägga mig och sova lite nu innan jobbet.

Det är många som har frågat mig vad jag jobbar med och vad jag gör på jobbet. Jag antar att jobb är en del av individen och det kanske säger en del om vem personen i fråga är?
Jag vet att många av er redan vet vad jag jobbar med och många av er som läser jobbar tillsammans med mig, både i Skövde och i Stockholm.
Därför behöver ni ju inte läsa det här inlägget om det blir mycket text 😉

                                At Work.

Men för er som inte vet vad jag jobbar med (mer än det som står till höger i min presentation… eller om ni inte har läst det?), så kan jag berätta att jag är sjuksköterska och jobbar på sjukhus med barn.
Och de barn som jag jobbar med är antingen för tidigt födda eller sjuka nyfödda (de får med andra ord inte vara äldre än några månader gamla för att hamna på avdelningen).

Vården jag jobbar inom kallas för Neonatalvård och enligt lio.se innebär det detta:

En vanlig orsak till att ett nyfött barn behöver vårdas på nyföddhetsavdelning är svårigheter med omställningen till livet utanför mammas mage. Barnet kan drabbas av syrebrist under förlossningen och då rubbas de mekanismer som hjälper barnet till att anpassa sig till ett liv utanför livmodern, det vill säga barnet kan t ex inte andas själv, tömma lungorna på fostervatten, ställa om cirkulationen, hålla kroppstemperaturen eller suga och få i sig mat.

Nyfödda friska barn är infektionskänsliga. Det finns bakterier som snabbt ger livshotande tillstånd hos nyfödda. Ett snabbt och tidigt insättande av antibiotika räddar livet på dem. Svårigheten är att känna igen symtomen på en infektion hos ett nyfött barn, vilka oftast är mycket vaga. Livshotande infektioner kan börja med att barnet andas lite snabbare än vanligt, men för övrigt verkar må bra.

Barn som föds med missbildningar vårdas också på nyföddhetsavdelningen. Den vanligaste missbildningen är hjärtfel, vilket drabbar en procent av alla nyfödda. Det finns många olika hjärtfel. En del är så allvarliga att om inte barnet får rätt omhändertagande och vård, så kan barnet dö inom några timmar. Förutom nyfödd med hjärtfel vårdas även nyfödda med missbildningar i tarmar och matstrupe, ryggmärgsbråck och kromosomfel på neonatalavdelningen.

Ungefär fyra procent av alla barn föds för tidigt (prematurt), det vill säga före 37 graviditetsveckor. Dessa barn väger oftast mindre än 2,5 kilo vid födelsen. Cirka en femtedel av dessa barn är födda före 32 veckor och väger mindre än 1,5 kilo. Under de senaste tio åren har utvecklingen inom förlossningsmedicinen och nyföddhetsmedicinen gett ökade överlevnadschanser för barn som är extremt för tidigt födda, det vill säga innan 27 graviditetsveckor. Dessa barn väger oftast mindre än 1 kilo. I Sverige föds det cirka 250 barn innan 27 graviditetsveckor per år.

Och så lite mer information:

Neonatalvård innebär sjukvård av nyfödda barn. Ordet ‘neonatal’  kommer av ‘neonatalis’, där ’neo’ är grekiska för ’ny’ och ’natalis’ är latin och syftar på födelsen.

Varje år vårdas ungefär 10,000 barn på neonatalavdelningar, motsvarande 10 procent av alla nyfödda. Knappt hälften av dessa barn vårdas på grund av att de är för tidigt födda (före 37 graviditetsveckor). Andra vanliga anledningar till neonatalvård är att barnen har andningssvårigheter, infektioner, lågt blodsocker eller gulsot.

Alla barn på BB hälsoundersöks också för att tidigt hitta medfödda sjukdomar som hjärtfel, missbildningar och ämnesomsättningsrubbningar.

Akuta sjukdomar hos nyfödda barn är ofta livshotande och måste åtgärdas snabbt av kompetent personal. Intensivvården av de svårast sjuka barnen har utvecklats snabbt under de senaste 20-30 åren. Forskning har lett till nya effektiva behandlingsformer, nu senast så kallad kylbehandling av barn som haft syrebrist vid förlossningen. Icke desto mindre dör årligen ungefär 300 spädbarn i Sverige, nästan ett barn varje dag.

Den svenska neonatalvården har utmärkt sig internationellt genom forskning, goda behandlingsresultat och ett synsätt där barnet och familjen sätts i centrum också i högteknologisk neonatal intensivvård. Men vi har fortfarande begränsade kunskaper om hur vi ska förebygga, diagnosticera och behandla många sjukdomar i nyföddhetsperioden.  Mer forskning och ökad kunskap behövs.

Vi vill rädda livet på fler nyfödda barn. Vi vill minska risken för kvarstående handikapp hos barn som överlever trots svåra sjukdomar under nyföddhetsperioden.

Magnus Domellöf, lektor och överläkare
Norrlands Universitetssjukhus
Umeå

 

Mina egna ord:
I dagsläger i Sverige räddas barn i graviditetsvecka 22-23 (beroende på hur barnen mår då de kikar ut ur magen).
Beroende på vilket sjukus man är på i Sverige varierar det vilken vecka man hjälper barn från. En del sjukhus hjälper från vecka 22-23 och en del inte förrän efter vecka 30. Självklart förflyttas mamma+barn i magen om det skulle vara så att de riskerar att föda tidigare än de veckorna som man hjälper på de sjukhus man hör hemma på.
Vad gör man då på en Neonatalavdelning?
Vi jobbar för familjecentrerad vård, att familjerna ska få vara tillsammans i så stor utsträckning som det är möjligt, beroende på vad för vårdkrav barnet/barnen har.

En del barn mår bättre än andra och kräver inte lika mycket vård, men alla bäbisar är lika viktiga!

En del barn behöver lite hjälp med temperaturreglering i början och behöver ligga i kuvös, andra ligger på vattenmadrass eller fårskinn, och en del räcker det med många täcken och mössa.
En del barn behöver infarter och mediciner i blodet, och en del barn räcker det med mat per os (dvs genom munnen).

En del barn är väldigt svårt sjuka och kräver respiratorvård, blodbyte, kylbehandling, operationer, pneumothoraxdränage, CFM (mätning av aktivitet i hjärnan), starka mediciner och centrala infarter.
Medan en del barn mår bättre men behöver hjälp med att komma igång med amningen eller ljusbehandla pga höga bilirubinvärden (nyföddhetsgulsot).

Det finns en mängd olika diagnoser för småttingara. Men varje gång barnen kommer ut och mår bra fylls man av en lättnad som inte går att beskriva.
Tycker du inte att det är jobbigt att jobba med det du gör? Jag skulle aldrig kunna jobba med något sånt.
Det är klart att det är jobbigt ibland, det finns väl inget jobb som inte har sina svackor?
Men allt det positiva häver upp det negativa och jag älskar mitt jobb trots alla tunga stunder som emellanåt händer.
Framför allt är jag glad över alla underbara jobbarkompisar jag har, både här hemma och i min gamla hemstad. Det är änglar det!
Vilka är ni som jobbar på ”kuvösen”?
Vi är barnsjuksköterskor, barnsköterskor, undersköterskor, läkare och neonatologer.

Jag hinner inte plåttra ihop så mycket just nu, ska nämligen slänga på mig ansiktet innan jag åker till jobbet.
Men är det något ni undrar över så får ni gärna slänga in en fråga, så ska vi se om jag kan svara =)Kram Caroline

 

Det var då det.

Attan vad skoj det är när man hittar sjukt gamla foton och se hur man förändras genom tiderna.

Jag har haft hår som varit rött. Svart. Brunt. Blont. Grått. Lila. Ja… you name it.

Jag har dessutom haft midjelångt hår. Page. Permanentat. Och kortkort.

Hittade det här kortet som låg gömt bland gamla foton. Det är när jag kommit tillbaka från en 2-veckorstripp till Rhodos 2002 med mina underbara J-vänner (Jenny, Jennica, Jennie och Jessica! Och så JAG. Haha).
Och jag en dag fått för mig att jag ville kapa av hela mitt hår som var slitet… så jag och Jenny köpte en sax på väg hem från stranden och så kapade hon av rubbet. Skönt!

 
Och innan jag åkte såg jag ut som till höger. Vad LITEN jag var. På två olika sätt… 🙂

Det här fotot från 2004 har jag döpt till ”Fet”.
Och nu när jag kollar tillbaka undrar jag vart sjutton det där fettet är nånstans?
Vilken TUR att man inte är samma person livet igenom. Vilken tur att människor förändras.

Snarkar du?

Vad skoj det är att komma hem från jobbet och hitta lite kommentarer – och även från nya läsare – Välkomna in hit!

Jag ska svara på dem sen när jag har sovit mina timmar, ska krypa ner och ställa klockan på 15 så att jag inte sover bort hela dagen och sen jobbar jag inatt igen.

Jag är rätt trött nu och det här inlägget är ingenting annat än meningslöst, men jag skriver det ändå 😉

Det ser inte ut att bli något höjdarväder här idag heller, igår skrek solen med sin frånvaro. Idag verkar det bli likadant, vilket i och för sig är rätt skönt när man jobbat natt och ska sova hela dagen, det är på något sätt lättare att sova om det är mulet och regnigt ute. För att inte tala om vinter och höst.

Jag brukar slänga mig tvärs över sängen, grabba tag i två av alla kuddar i sängen och stänga dörren till köket för att stänga ute så mycket ljus som möjligt.
När vi flyttar 1 juli tänkte jag investera i en ordentlig mörk rullgardin eller liknande, eftersom det kommer vara morgonsol och det blir svårt att sova när solen ligger rakt på… om man vill sova gott. Och det vill man väl?

Hur sover du? På rygg? På magen? På sidan? 1 timme, 4 timmar, 8 timmar eller kanske 11 timmar?
Snarkar du? Pratar du i sömnen?
Drömmer du mycket? Kommer du ihåg drömmarna?
Gillar du att sova middag?

Nyvaken Spindeltjej på Koh Tao/Thailand, Mars 2007.
Efter en god natt sömn, vaknar utvilad prick 8 utan att ställa klockan och stoppar in iPoden i öronen och NJUTER.
Det kallar jag bra morgon! 🙂

Spindeltjejen ♥ Starbucks

 

Spindeltjejen ♥ Starbucks (Prag 2009)

Spindeltjejen ♥ Starbucks (Ao Nang 2010)

 
Spindeltjejen ♥ Starbucks (Paris 2008)

Spindeltjejen ♥ Starbucks (Bangkok 2009)

Det har blivit en hel del stopp på Starbucks tvärs över klotet senaste åren.
Undrar hur mycket pengar de tjänat på mig hittills?

Jag är en stolt ägare till Starbucks VIP-card 🙂

  Tycker DU om Starbucks?
Vilken är favoritdrycken? Kaffe? Smoothie?

 

Det var tider det!

Nu har jag gått och blivit lite smått nostalgisk.

Sen igår har jag suttit och kollat igenom gamla foton (jag har ju otaliga tusentals foton så många glöms lätt bort).
Och de som jag inte har glömt (vilket gäller de flesta) får mig många gånger att bli nostalgisk och längta tillbaka.
Eller längta framåt till nästa gång, kanske man ska säga.

För någon gång gör man ju alltid om saker – så länge de inte är ett stort misstag. Right?

Något som jag längtar sjukt mycket efter just nu är det här.

Pappa BG under ytan.

Spindeltjejen ovanför ytan.

Spindeltjejen upp-och-ner under ytan.

Spindeltjejen (varför pratar jag om mig själv i tredje person?) gör lilla OK-tecknet för att visa att allt är OK efter att hon stigit upp.

Ja. Just nu längtar jag efter att hoppa i våtdräkten och BCD.n och slänga in regulatorn i munnen och bubbla ner.

 

Fruktsallad?

 

 

Tidsoptimist?

 

Just nu ligger det 9 klockor på min hylla i badrummet. Alla utom en köpta i Thailand i år.
Man kan nästan tro att jag är lite klock-tokig. Men bara nästan.

Dessutom ligger ungefär 10 stycken till i en låda under de här som ligger framme.

Galet?

Just Another Crazy Blonde – Just Another Pollenday

Idag är jag så snygg!

Dagens i-landsproblem.

Jag längtar efter…

 

  

Lösenordsskyddad: Bästa Hemligheten Ever!!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Det här är jag: Korsallergier, pollen och anafylaxier.

So Many Dreams – So Little Time

Glöm inte…

Fotobloggen uppdateras till och från hela tiden. Söker ni på Caroline Landin så hittar ni in dit.

Eller om ni klickar HÄR.

Den går också att följa på Bloglovin om ni inte vill missa några foton som kommer in.

Idag har det trillat in lite nya foton igen.

Dags för avslöjanden…

SpiderSunset in Thailand

Below: Kärnsjukhuset (KSS) Skövde.

Måndag idag. Och jag är ledig. L E D I G.
Det ni! 😉 Fast vi har APT på jobbet i 2 timmar i eftermiddag och jag funderar på att åka in och vara med och få ta del av information om flexavtal m.m. och se om man kommit till något beslut. Fast är det riktigt fint väder kanske jag och mina kameror stannar ute istället. Time will tell.

Och bara för att jag nu pratar om jobbet så kan jag ju passa på att slänga in ett foto på jobbet som jag tog idag. Uppifrån.

Hjärtat sitter just nu och skriver klart ”The Bucket List”. För Thailand. Saker att FOTA.
Jag har redan min egen ”Bucket List” som jag ska åstadkomma i mitt liv.
Saker som jag vill göra innan jag kolar vippen. Och det ska inte bara vara enkla saker, utan saker som man kanske drömt om länge och som man kanske inte tror att man kommer få möjlighet att förverkliga. Men drömma måste man. Och jag tror inte att någonting är omöjligt!

Jag tycker att det är lustigt det där med listor. Jag har alltid varit en ”list-tjej” men massor av listor av ”To Do” och så vidare. Och redan innan jag såg ”The Bucket List” och ”A Walk To Remember” hade jag min egen lista.

Är ni fler där ute med egna ”Bucket Lists”?

 

Feeling Low.

I’m a Spacegirl. Almost.

Dreams and Thoughts of Today