När vädrets makter är med oss kan vi få underbara solnedgångar. Speciellt fina dagar när en sämre dag hägrar.
För fjädermoln gör sig vackra på himlen om himlen är riktigt blå.
Himlen är fantastisk med sina färger och former. Man kan inte se sig mätt.
Tänk om vi kunde ha lika fantastiska solnedgångar över hela världen.
Som på andra sidan jorden när folk samlas på stränderna för att sitta och mysa tillsammans och se solen försvinna i horisonten.
Just nu längtar jag tillbaka till Thailand. Jag kan inte förklara min dragningskraft dit.
En tomhet som inte fylls upp förrän jag åter igen står på thailändsk mark.
Jag vet att det ”bara” är 3 månader sen jag kom hem, men för mig känns det som en evighet.
Jag har en ständig längtan UT. Bort. Längtan efter att se världen och upptäcka!
Och nu när jag träffat Elinor 2 dagar på jobbet och hon tycker att vi ska komma och hälsa på i Kina(!!). Ja. Då längtar jag ännu mer! =)
Hemma bra, men borta bäst?