Regnet fortsätter att hänga i luften och ibland överraska med att ösa ner eller kanske droppa.
Idag har jag varit sjukt trött igen. Jag börjar fundera på vad jag ska göra mer än att äta vitaminer och sova som jag ska och ta mina mediciner.
Så här trött har jag nog aldrig nånsin varit förut. Jag vill bara dra täcket över huvudet och sova bort en månad eller två och sen återkomma med full kraft.
Som det är nu kan jag somna sittandes och känna att det svider i ögonen av trötthet.
Och så fort jag lägger mig hos Peter på soffan eller sätter mig i en bil så somnar jag på några sekunder. Lätt.
Är det någon mer än jag som är så här sjukt trött? Som inte klarar av att gå upp ur sängen på morgonen trots att man sovit hela natten (även om man drömmer mardrömmar som jag gör x flera varje natt).
Jag orkar inte blogga, jag orkar inte umgås, jag orkar inte ta kontakt. Jag orkar ingenting. Nästan.
Men jag jobbar mer än 100% nu i sommar för att det är ont om folk när alla har semester (och jag ska som vanligt inte ha någon semester… kanske 3 dagar i slutet av augusti om jag inte måste jobba helgen innan, för då skippar jag semester över huvud taget), ska försöka åka iväg en vecka nånstans innan skolan börjar (om jag kommer in?). Jag hoppas det – jag håller tummen hårt.
I såna fall blir det Umeå i 1 år. På distans.
Jag tror jag ska ta och krypa ner med en bra bok eller tidning. Bara försöka koppla bort och slappna av. Min kropp jobbar på högvarv och jag är svullen och rund tack vare mediciner och pollen.
Tack vare vätskedrivande har jag sprungit på toaletten hela dagen och jag hoppas verkligen att jag inte behöver springa under natten också, utan att kroppen vätskat ur sig lite för ett tag framöver nu!