Bloggande Funderingar

Jag som alltid har skrivit mycket i hela mitt liv känner att jag har tappat orden. Orden kommer inte ut ur fingrarna och jag känner att jag inte har förmågan att skriva längre?Hur kan man gå från att skriva flera sidor dagbok varje dag i flera år till att känna att man inte kan få ner orden på papper längre?

Kan det vara för att jag bär så otroligt mycket tankar och känslor inom mig som aldrig kommer ut? Som aldrig lämnar mina läppar och än mindre mina fingrar?

Ibland känner jag att jag skulle vilja skriva mer öppet och dela med mig mer. Samtidigt vet jag att det är över 4oo som läser varje dag och långt ifrån alla som någon gång ens sagt hej.
Jag har funderingar på hur jag ska göra för att kunna dela med mig av mig, Carro, utan att dela med mig till alla. Men om jag skriver skyddade inlägg riskerar jag att folk blir stötta av att jag inte delar med mig?

Hur skulle ni ha gjort?

Tar ni illa upp om jag skriver skyddade inlägg som ni inte får läsa?

När jag en gång i tiden var med på Lunarstorm skrev jag blogg nästan varje dag och många gånger skrev jag låst blogg, utvald för bara mina närmaste vänner att läsa, precis som man delar med sig av vissa saker i verkliga livet. Skulle jag vilja hoppa från en bro eller får missfall eller liknande är det ingenting som jag vill skriva öppet om även om det är min egna blogg, med tanke på att jag vet att många anonyma läser av nyfikenhet varje dag. Det är heller ingenting som jag skulle ställa mig på torget och skrika ut inför en stor folkmassa (vilket jag tycker att det kan liknas vid lite när man skriver öppen blogg?)

Många som läser väljer att inte kommentera, kanske för att det inte finns någonting att kommentera av värde? Eller varför väljer man att inte skriva något när man läser hos någon? Bara brist på ork, brist på mening eller helt enkelt för att man inte bryr sig om personen vars blogg man följer?

Själv väljer jag oftast att kommentera (med undantag för många inlägg på blogspot eller blogger eftersom kommenteringen där inne är krånglig) – inte alla inlägg, men de som jag följer på Bloglovin’ brukar jag slänga in respons på någon gång om dagen om de skrivit blogg. För att jag tycker att det är intressant. Och för att jag vill ge respons på det som personen har tagit sig tid till att skriva för att dela med sig.

Vad får DIG att kommentera inne hos någon?

Don’t Let Anyone Step On YOU!

Annons

carolinelandin.wordpress.com

Min fotoblogg uppdateras så gott som dagligen och jag lägger inte upp lika mycket foton här längre eftersom en del sagt att de tycker att det blir för mycket foton 😉

Vad tycker ni? Gillar ni bloggar utan foton eller med foton? Blir det för mycket ibland eller är det roligare med foton att titta på tillsammans med text?

Vill ni se lite foton som jag tar får ni klicka er in på länken till den andra bloggen – den ligger längst upp här till höger —>

Stockholm – My other home.

Annisen vid Silverfallen 2009 by Me.

Nästa vecka bär det då av till Stockholm igen! Jag längtar verkligen upp nu.

Känner mig tom när jag är utan alla vänner och livet där uppe. Tom men ändå hel. Svårt att förklara.

Men nästa helg ska jag då jobba med alla mina härliga gamla jobbarkompisar igen och det ser jag fram emot!
Och jag bor hos Annisen även den här gången, men är så klart öppen för en massa mys med er ”andra” (ni vet vilka ni är!)

Rix FM-festivalen i Kungsan på fredagen (den 21:a klockan 19.oo) med Amy McDonald och Joshua Radin (som jag gillat innan hans smashhit på radion) och många andra artister.

Någon som hakar på!?

Me and my Twinny

På torsdag kommer min Twinny hit till Skövde!
Det blir en liten kort tripp på 3 dagar, men ack så härligt!

Jag jobbar torsdag-fredag natt först men sen har vi fredag, lördag och söndag på oss att umgås innan hon hoppar på tåget tillbaka till Helsningborg.

Vi har en massa babbel att ta igen, så det blir nog en hel del mys på soffan och tid tillsammans.

Senaste gången vi träffades ensamma vet jag inte när det var? Utan pojkvänner och barn? 🙂

Blivit med bäbisar.

Jag tål inte hundar eller katter, men VEM kan motstå såna här små underbaringar? Man bara MÅSTE kela ju.

Och nu har min moster (som ju föder upp labradorer) får nya valpar. Bruna. Jag MÅSTE åka upp och kela lite snart!