Anorexia Nervosa är INTE din vän.

15 Nov

Som många av er vet har jag suttit fast i träsket.
När jag trillade dit var jag 15 år och tyckte att jag var otroligt tjock efter att ha kommit in i puberteten. Jag var så trött på det och kände att jag behövde tappa vikt.

Det började med att min mamma och jag var och simmade i badhuset.
44 längder senare beslutade jag mig för att HÄR och NU fick det vara nog. Jag skulle se till att tappa några kilon så att jag kunde må bättre.

På den tiden var det inte någon känd sjukdom som det är nu, det är 15 år sen, halva min livstid, och numera är det något som kommer fram dagligen och dyker upp i media såväl som på privata sidor.

Hade jag på den tiden haft internet vet jag inte om det hade varit annorlunda eller ännu värre.

Allt eftersom jag tappade vikt blev jag mer och mer triggad.
Jag slutade att äta socker och godis med det samma. Jag tuggade inte ens tuggummi och drack ingenting med kolsyra i. Jag åt inte ens min egen födelsedagstårta minns jag. Jag har under alla år fört dagböcker varje dag. De ligger nerpackade. Flera sidor varje dag, matdagbok och träningsdagbok.
Dessutom gjorde jag situps och armhävningar varje dag – jag glömde det inte en enda gång under flera år.

Bara ett kilo till.
Bara lite mer. Jag drog ner mer och mer på maten. Jag åt inte i skolan, jag åt inte hemma. Jag manipulerade alla runt omkring mig så att de inte skulle komma på min hemlighet. Jag kan inte exakt säga NÄR jag gick över gränsen. När jag blev dålig. När det gick från en oskyldig bantning till en sjukdom. Jag vet bara att det gjorde det och nånstans på vägen hade jag förändrat hela mitt tänkande om vad som är sunt och inte, mitt sätt att se på min kropp.

Anorexia Nervosa

Jag kan fortfarande se tillbaka och undra hur jag kunde göra så mot mig själv.
Hur jag kunde ljuga för alla runt omkring mig och hur jag kunde gå in på toaletten och sätta fingrarna i halsen bara för att kräkas upp en mugg med vatten och kanske ett halvt äpple, för att sen inte äta mer på hela dagen.

Hur kan man medvetet (men ändå inte) vilja göra sin kropp så illa? Man lever bara en gång.

Det värsta är att man tror att man har kontroll.
När sanningen i själva verket är att man har tappat kontrollen för längesen.

Min sjukdom har format mig till den jag är.
Jag kan fortfarande inte se mig själv på ett normalt sätt. Varje gång jag tittar mig i spegeln är det en tjock tjej som tittar tillbaka på mig. Ändå mår jag bra. Fast jag skulle vilja gå ner något kilo. Bara ett. Och ett till. Och ett till….

Jag VET att Anorexia Nervosa INTE är min vän.
Jag vill inte att matdjävulen ska finnas kvar i mitt liv. Jag vet bara inte hur man blir av med honom? Han finns där och påminner sig lite då och då genom att förvränga min kroppsbild i spegeln och mitt sätt att se på mig själv. Ändå håller jag honom i shakt.

Jag känner så otroligt mycket för alla unga tjejer där ute och de kroppsideal som finns i dagens samhälle.
Fy fan, rent ut sagt. Jag önskar att jag kunde ge dem min erfarenhet innan det är för sent – att de ska känna känslan i kroppen innan de hamnar där. Så att de INTE hamnar där över huvud taget. Man ska inte behöva genomlida en så otäck sjukdom som alltid kommer att bäras med en genom livet på något sätt.

Snälla snälla! Banta inte. Svält er inte.
So what om eran mage är lite mullig eller om låren darrar när ni går? Ni lever och mår bra? Ni HAR ett LIV. Förstör det inte genom att hamna i träsket. Det är INTE värt det.

Anorexia Nervosa

Information Anorexia Nervosa:

SYMPTOM

Anorektikern själv ser inte hur underviktig och sjukligt smal hon själv är, när hon ser sig i en spegel ser hon en förvrängd bild av sin kropp.
Man vet inte riktig vad det är som påverkar personen förvrängda självbild, det är här den psykiska delen av sjukdomen träder in. Här kan man se att personen måste ha någon slags psykisk störning som visar en förvrängd bild på den egna kroppen. Enligt denna bild är hon tjock och äcklig.

De flesta som utvecklar anorexia är normal viktiga men den förändrade kroppsuppfattningen gör att man ser på sin kropp på ett helt annorlunda sätt.
Denna intensiva viktfobi ger upphov till ett anorektisk beteende, som ibland innefattar extrema åtgärder för att hålla vikten nere. Vanliga åtgärder är bland annat bantning, fasta, kräkningar, laxering, lavemang och urindrivande medel. En annan vanlig åtgärd är kompensations träning. Detta går ut på att personen måste kompensera måltiderna med någon form av extrem kroppsaktivitet. Kanske direkt efter maten springa, göra armhävningar eller situps. Anorektikern blir totalt fixerad och bryr sig inte om vad det är som försvinner från kroppen, bara vågen visar mindre än förra gången. Den resulterande avmagringen kan nå extrema faser.

Menstruationen upphör på ett ganska tidigt stadium, vilket beror både på viktnedgången och en eventuell störning i funktionen hos hypofysen.
Eftersom kroppen inte får någon ny energi så börjar den dra ner på de ”minst nödvändiga” energikrävande kroppsfunktionerna. Exempel på sådana symptom är håravfall, blåfärgning av fingrar och tår (cyanos), upphörande mens, låg puls, lågt blodtryck och ödem. Förfjuning (lanugo) påträffas ofta hos anorektiker, armar, ben och ansikte bekläds med små luddiga fjun vilket förmodligen beror på obalans i könshormonerna.

Trötthetskänsla uppkommer först sen under förloppet. Istället är viljestyrka, energi och hyperaktivitet karaktäristiska drag. Personen är nu fixerad vid mat och en mycket speciell relation uppstår. Anorektiker läser ofta mycket recept och gillar att gå att handla, detta inger en känsla av kontroll.

Tillagning av god mat till familjemedlemmar visar en åtrå till mat och ätande. Hon kan äta maten, den finns nära men hon säger nej. Det är hon som har kontrollen.
DSM Diagnostic and statistical manual of mental disorders, är ett amerikanskt system för diagnos och klassifikation av psykiska störningar.

Enligt DSM är de fyra kriterierna för Anorexia Nervosa:

1. Personen vägrar hålla kroppsvikten på eller över nedre normalgränsen för sin ålder och längd (mindre än 85 % av den förväntade)
2. Personen besitter en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, trots undervikt
3. Personen har en störd kroppsupplevelse vad gäller vikt eller form, självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsvikt eller form, personen förnekar allvaret i den låga kroppsvikten.
4. Amenorré hos menstruerande kvinnor, det vill säga minst tre på varandra följande menstruationer uteblir.

Anorexia medför även ett flertal psykiska symptom. Hos vissa anorektiker inträffar personlighetsförändringar. Från att ha varit en trevlig överseende människa kan personen bli tyrannisk och manipulerande. Det är vanligt att personen blir aggressiv och irriterad.

I början är personen oftast mycket tillfredsställd med den kontroll hon upplever sig ha över sin egen kropp. Hon har bemästrat vad många andra önskar sig – kontroll över sin egen kropp, men efter ett ta kommer ångest, skuldkänslor, hjälplöshet och depression.

Anorexia medför också ett asocialt liv och en mycket låg livskvalitet. Anorektikern upplever ofta sitt liv som slitsamt, hon ställer enorma krav på sig själv både i form av karaktär i skolan och idrottsliga prestationer. Dagligen finns en inre konflikt och oro, kontaktproblem och onormalt kroppsideal. Anorektikern uppfattar inte sig själv som smal, inte förrän hon är så mager som ”skinn och ben” kan hon medge att hon är smal, men hon medger aldrig att hon är mager och absolut inte sjuk.

Psykiska symptom:
· Viktfobi
· Störd kroppsuppfattning
· Matfixering
· Koncentrationssvaghet
· Tvångsmässighet
· Sömnsvårigheter

Hur många patienter blir friska från anorexia?
Svar:
Enligt en ny svensk studie tillfrisknar ungefär 40 procent av alla anorexiafall vid rätt behandling; 35 procent blir friska med vissa defekter (vissa kroniska undersymptom kvarstår) och 25 procent övergår i ett kroniskt tillstånd. Anorexia Nervosa är den psykiatriska diagnos med den högsta dödssiffran (20 procent inom 17 år från diagnosen).
Dessa procenttal inkluderar uppenbarligen inte de siffror som handlar om själens tillfrisknande, tar inte med de ärr som en sådan svår sjukdom kan lämna och inte heller fördelarna som kan komma av att utstå en så svår kamp. Den kunskapen är i högsta grad subjektiv och kan endast komma från hjärtat hos de som har upplevt den.

 

Annonser

25 svar to “Anorexia Nervosa är INTE din vän.”

  1. Suss 15 november, 2009 den 13:27 #

    Det är en farlig sjukdom, jag tror att man aldrig blir kvitt skuggan den finns kvar även om man idag mår bra, jag tror att om man tänker sig att minska ett par kilo så är det lätt att det blir ett till och ett till. JAg tycker synd om dagens unga tjejer som har dessa vansinnigt snedvrida förebilder, ex victoria beckham och övriga eliten. Det är skönt att du mår bra idag hjärtat…Massa kramar

    • CarroBarro 15 november, 2009 den 15:25 #

      Ja, den är rent ut sagt hälsofarlig och vådlig. Usch. Det är fruktansvärt att man inte kan se det när man är mitt i ”skiten”. Utan en lång tid efter. Det är synd att man blir aggressiv och otrevlig när man har den och det är synd att man gång på gång sviker sig själv och alla runt omkring pga något som sitter i huvudet.
      Jag tycker också synd om tjejer som tycker att Victora Beckham är snygg. Hon är snygg i ansiktet kanske. Men kroppen är ju som på ett barn. Hon har inga kurvor eller former över huvud taget.
      Stackars alla tjejer (och killar) som tvingas uppleva helvetet – det förstår deras liv 😦
      Stora kramar!!

  2. Emma 15 november, 2009 den 14:29 #

    Du är jättestark som tog dig ur det 🙂 Läskig sjukdom.. Kraam på dig!

    • CarroBarro 15 november, 2009 den 15:22 #

      Jag vet inte om man nånsin kommer ur det helt och hållet. Och jag vet inte om man kommer ur det som en hel person. Men jag önskar att ALLA kunde slippa det – att den hemska psykiska sjukdomen kunde utplånas från jordens yta. Ingen ska behöva stå ut med den. Kram!!

  3. Anna-Karin 15 november, 2009 den 15:11 #

    Förstår precis. Jag hade själv samma tränade som en galning varje morgon innan skolan, gick promenader på skolluncherna i stället för att äta och tränade på kvällen, bakade goda kakor åt andra men åt inga själv. För mig övergick det sen till Bulimi. Som minst vägde jag 42 kg till mina 175 cm. Har dock tagit mig ur det nu och har nu i stället en del övervikt. Min kropps uppfattning kommer nog alltid vara skev. Skönt att du mår bra i dag och du är verkligen jätte söt!
    Kram

    • CarroBarro 15 november, 2009 den 15:21 #

      Usch, det visste jag inte 😦
      Men du ska veta att du är vacker vännen, precis som du är. Jag vet att man aldrig får ett ”rätt” sätt att se sig själv, men jag hoppas att det är fler än jag som säger till dig att du är jättefin och att du duger precis som du är – det är ju ändå insidan som räknas på slutet, eller hur? 😉
      Stor kram!

  4. Valentina 15 november, 2009 den 15:49 #

    Good post! I think the problem comes from media (TV, magazines). Everywhere you can to see womens thin and rebuild through plastic surgery! Normal girls feel to be the same! And a lot of them suffer of anorexia. This’s a terrible disease!!! I like your post! 🙂

    Here, the weather is good today! We have 16 degrees today in my region (Puglia). But I waiting for the end of December when I’ll be in a old Stockholm!!!!

    Hugs!

    Valentina

    • CarroBarro 15 november, 2009 den 15:52 #

      So, you can read my posts? 🙂 I wondered how you managed to find your way in here 😉 Are you original from Italy? And live in Stockholm to study or work?
      I’m curious 😉
      Have a great day! – The weather here is like always in november here in Sweden – GRAY and RAINY! 🙂
      Hugs from Caroline

  5. BARBIE 15 november, 2009 den 15:51 #

    fin blogg 🙂

  6. Linnea 15 november, 2009 den 16:15 #

    jättebra inlägg verkligen! önskar ingen den här sjukdomen 😦 är fast i helvetet själv.. 6 år nu..

    • CarroBarro 15 november, 2009 den 16:17 #

      Svarar dig på din mail 🙂 Stor kram!

  7. Marie. 15 november, 2009 den 19:43 #

    Va du är duktig att skriva och uttrycka dig Carro!
    Jag beundrar dig! Otrolig viktigt ämne dessutom. Tänk vad som kan hända om man drabbas av detta, inte bara i kroppen utan också i huvudet, hur man kan få en sån bild av sig själv som inte stämmer med verkligheten. Att man kan se sig som en tjockis fast man bara är skinn och ben! Det är svårt att föreställa sig när man inte varit där själv men att det inte är något att leka med kan man då räkna ut!
    Starkt gjort att ta sig ur, men jag tror att du är en stark människa, annars kan man inte bjuda så mycket på sig själv som du gör!
    Du verkar va en otrolig människa och en tjej som det verkligen strålar om! Du är så vacker, både på insidan och utsidan! Hoppas du haft en bra helg, många kramar från Marie!

  8. Helenah 15 november, 2009 den 20:19 #

    Starkt gjort! Jättebra att du tar upp det, puss o kram

  9. Emilia 15 november, 2009 den 20:33 #

    Vilket gripande inlägg!! Det var oerhört starkt av dig att ta ta dig ur det… Är nog viktigt att dom som haft Aneroxia berättar om det öppet, som du, för att hjälpa andra unga tjejer som drabbas!!

    Go girl!
    KRAM

  10. Julia - Älska utmaningen! 15 november, 2009 den 20:46 #

    Du är fantastisk som pratar om det, det hjälper såå många! Jag har en syster som länge haft problem med mat osv, det är en såå hemsk sjukdom!!!!!!
    Massor med styrkekramar till dig, du e grym!

  11. marica 15 november, 2009 den 22:32 #

    Jag har oxå varit där… men min mamma upptäckte det tidigt fast jag inte visste det… men som du skriver att när man ser sig i spegeln idag så ser man en tjock tjej, det gör jag oxå.. jag vill gå ner i vikt men just nu har jag ingen energi att ta tag i det…
    Kramiz!

  12. Simone 2 december, 2009 den 17:22 #

    jag vet att jag är sjuk (usch nu ville jag allt sätta situationstecken på sjuk) men jag vågar inte ta mig ur skiten än. Jag vet att jag vill i framtiden, men inte just nu…usch

    • Fan. Jag lider med dig.

      Jag vet att du kanske inte förstår nu vad jag menar, men du kommer att göra det. Jag önskar ingen det helvete som Ana är. Jag önskar att alla kunde komma ur det. Även om man som Ano tycker att jag är superfet så är det så mycket bättre att vara mullig än att dras med Anon….

      Skickar över en STOR KRAM och önskar trevlig helg i alla fall. Ta hand om dig!
      Kram C

  13. cupcakeskcal 6 december, 2009 den 14:21 #

    bra skrivet, härligt för dig att du tagit dig ur skiten! Önskar dig all lycka!

    • Tack tjejen för ditt inlägg i min blogg!
      Jag är glad att jag lyckats ta mig ur den värsta skiten – min sneda kroppsuppfattning kommer nog dock alltid att finnas kvar, känslan av att aldrig vara riktigt nöjd. Men jag mår bättre nu än vad jag gjorde när jag var inne i träsket 🙂
      Kram på dig!

  14. Elin 12 januari, 2010 den 01:41 #

    Måste säga att du beskriver det här otroligt bra.
    Det går inte att förstå om man inte varit där själv men det är väldigt viktigt att man låter samhället försöka förstå.. och att det inte endast nämns i skvaller-tidningar där det näst intill blir en ”häftig grej”.
    Har själv haft anorexia under sex års tid men har sedan ett år tillbaka varit ”frisk”. Är varje dag rädd för att falla tillbaka och mycket medveten om att det lär vara en kamp genom livet. Är glad att du mår mycket bättre nu! Kram

  15. amanda 3 mars, 2010 den 10:55 #

    Gumman lilla jag lider med dejj.
    Läste detta och höll på att gråta av förtvivlan över att veta att det finns oendligt många där ute som lider av denna sjukdom …
    Det är hemskt
    Jag känner inte dejj men jag vet att du är bra precis som du är !
    Ingen kan ta det ifrån dejj, du är vackaer, underbar och helt unik.

    Jag höll på att falla in i denna sjukdom för 4 månader sen men min underbara mamma som alltid har funnits där för mejj upptäckte det i tid innan det gick för långt.
    I början hatade jag henne och allt hon tvingade mejj att göra …
    äta, sluta träna, inte äta borta allt det var hemskt i början ..
    Men nu 4 månader efter vet jag att hon älskar mejj över allt annat och att hon bara vill mejj väl, vilket hon har velat hela min uppväxt.

    Et år bestog av att tänka på att jag inte skulle äta för mycket och att ut och sringa så mycket som möjligt.
    Alla mina tankar kretsade hela tiden runt maten och vad alla tyckte om mejj, hur alla såg på min kropp, alla stirrade (trodde det var för jag var jätte fet) men idag vet jag att det var för att jag för varje dag som gick bara blev smalare och smalare…
    Kändes som om ingen förstog mejj och det jag tänkte .
    jag litade inte på någon i min omgivning, jag pratade inte med nån och jag mådde bara dåligare och dåligare för varje dag som gick..

    jag vill att flera i omgivningen blir förstådda med denna sjukdom och att dom förstår att det är en kamp i många människors liv varje dag..

    Jag vet att du inte kommer svara på detta men jag önskar dejj all lycka i livet och att du fortsätter kämpa genom livet Gumman !
    Ingen kan ta ifrån dejj det du äger och har !
    Du är unik oavsett vad nån säger
    Vi har bara ett liv och en kropp och det tycker jag att alla ska ta vara på och tänka att jag är bäst, unik och vackrast !

    STOR kram <333

  16. Helena 25 maj, 2010 den 18:52 #

    Bra inlägg!

  17. Linn 8 maj, 2013 den 22:34 #

    Åh vilket bra inlägg, verkligen inspirerade! Så stark! Jag har inte hamnat där än, men vart på väg alldeles för länge… jag vet inte hur jag ska göra 😦 några tips för att bli av med alla tankarna? Som börjar gå till verklighet…

  18. Malin Rosén 19 december, 2013 den 13:52 #

    Hej tjejen!
    Läser att du lidit av ätstörningar. Jag vet själv hur jobbigt det är och vilken hemsk sjukdom det är. Problemet är dock ofta att man ”bara” lär sig äta, men den taskiga självkänslan som från början utlöst det hela är fortfarande lika otränad. Så om du vill älska dig själv fullt ut och trivas med dig själv precis som du är så tveka inte för att höra av dig.

    Jag har idag utbildat mig till diplomerad coach och hjälper ungdomar som lider av psykisk ohälsa, framför allt ätstörningar, att träna upp deras självkänsla. Livet blir så mycket bättre när man trivs med sig själv.

    Min mejl är malin@senseworkout.se
    http://www.senseworkout.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s