♥ Underbara Små Under ♥

Det är ofta man får höra tankar om mitt jobb. ”Hur kan du jobba med det du gör”… och ”är det inte jobbigt”… och ”Jag skulle aldrig kunna jobba med det som du gör, jag beundrar er som har det jobb som du har”.

Själv beundrar jag alla er som jobbar inom Palliativ omvårdnad och Onkologi.
Det skulle inte jag personligen klara av. (Jag gör det till viss del också, men inte alls i sån utsträckning…)

Men det som jag och mina kollegor runt omkring i Sverige jobbar med är inte bara hemskt.
Visst är det jobbigt ibland, men allt det glada och positiva lyfter upp allt det som är jobbigt.

Det kan se ut så här:

Men det kan också se ut så här:
Bilder kommer från Google Bildsökmotor.

Till alla ”Systrar” där ute – Keep Up The Good Work! ♥

Annons

Minigolf är kul! *intalar mig själv*

Det är kul med minigolf!
Första banan och andra banan.
Sen när det går mer och mer utför upprepar jag mantran i huvudet ”Jag kan spela – jag är inte värdelös….”

Bollen rullar åt alla andra håll än däråt jag har tänkt mig…. ”Bolljävel… ?%&¤#?)!!!”

Nästa bana – då sjutton ska jag få ner den på 1 eller 2 slag! …. bollen hoppar utanför banan helt istället….

”Jä**a skit!!”….. Det här är ju jättekul!! *försöker intala mig själv*

Det där blonda bombnedslaget, med kropp som en grekisk gudinna, som är än värre än mig på golfen står och skrattar och säger ”Mitten Carro – du ska skjuta i MITTEN”.
Men vad f*n tror du jag försöker med?! *morrar jag i huvudet medan jag siktar i mitten på mitt sjunde slag och bollen ändå hamnar åt höger eller vänster*

”Jag har inte spelat Minigolf på 20 år eller nåt” säger den toksnygga karln när vi ska börja spela – ändå sopar han mattan med oss damer och hur mycket vi än upprepar mantran i huvudet så hamnar alltid bollen åt helskotta fel.
”Det här är jättekul! Minigolf är ju skoj! Att vinna är inte allt – huvudsaken är att man har kul!” *fortsätter att hitta på bra ursäkter i huvudet*

Men som Milla säger :
Det är inte att vinna som räknas – det är att deltaga!

(Obs…. läses med ironi)

Jag gillar inte dig något mer!

Aleksander Rybak – jag gillar inte dig något mer!

Att vakna upp efter för få timmars sömn (så klart av eget val eftersom jag inte vill sova bort hela dagen efter nattjobbet) av att höra skrålande fiolsträngar i en alltför klämkäck melodi är inte att rekommendera. När jag skulle sträcka mig efter snooze-knappen så uppmärksammade jag inte att jag i sömnen på något konstigt sätt rullat lite på snedden och när jag skulle snurra på huvudet så låg det mycket lämpligt nära min kant på Malmbyrån. Och något som jag märkt med Malm-sängar och byråer från Ikea är att deras kanter är otrevligt vassa (efter att gång på gång parkerat en och annan tå eller bendel rakt på dem!) och där var alltså mitt huvud. AJ AJ AJ!

Att först vakna med hjärtat i halsgropen av hyper-viol-musik och sen dunka huvudet i en vass kant till råga på allt – vilken bra start på dagen.

TACK ALEKSANDER….  Du må vara hur söt och gullig som helst – men jag gillar inte dig något mer!

När alla andra går upp går jag och lägger mig! Moohahaa ;)

Nu ska den här tanten krypa ner och sova några timmar – klockan är ju redan 8 på morgonen! Jag funderar på om jag ska ta en sväng ut på balkongen och skrika mitt sommarskrik också – jag tror att det skulle bli hemskt uppskattat bland grannarna. Om inte annat så lär jag bli redigt kall eftersom det spöregnat mestadelen av natten.
Men först måste jag nog ta ut mina löständer, kliva ur mammeluckerna och lägga håret på spolar.
Rullatorn är parkerad i trapphuset och mina stödstrumpor ligger vikta på byrån bredvid min hörapparat.

Sov gott alla söta gubbar och tanter! Vi hörs ”imorgon” (dvs. när jag har gått upp… det är inte ”nästa dag” för mig förrän jag har sovit *haha*)