Arkiv | 13:52

Älskling – Tack för att du finns!!

26 Maj

 

Peter - Jag älskar dig!

 

Tankar mitt i natten.

26 Maj

 

Ibland kommer känslan så fort. Det känns som ett knytnävsslag i magen och sen kommer tårarna, varma tårar som rinner ner över kinderna. Man tänker tillbaka, minns alla roliga och fina stunder och sen gråter man ännu mer. Inte för att man är ledsen över det som varit, utan för att man är glad att man har så fina minnen

Uppskatta de personer som finns i ditt liv och lär dig att visa uppskattningen. En dag finns den där speciella människan inte där längre och då betyder det allt att man uppskattar det man har och inte tar det för givet…

En månad kvar… sen har det gått tre år sen den natten då du slets bort ifrån oss… Det går nästan inte en dag utan att jag ser dig framför mig, hur du sitter i bilen och hur bilen fortsätter av vägen och börjar att volta. Jag undrar vad du tänkte de där sista minuterna… Men jag kommer aldrig att få något svar.

Du finns framför ögonen på mig varje dag. Jag kan se dig sitta utanför huset där du bodde… se din speciella gångstil.
Din speciella retsamma ton när du ringer och jag lyfter på luren. Och jag kan se dig dra upp läppen och visa den stora prilla som du stoppat upp under läppen.  Bara för att retas.
Jag kan se dig framför mig när vi sitter och gör halsband och armband och hur vi gör ett till Jenny för att hon tycker så mycket om det som vi har gjort till mig. Som du gjorde till mig och som jag valde vilken färg det skulle bli.

Jag kan se ditt busiga leende framför mig. Och jag kan höra dig säga hur knäpp jag är. Och framför allt kan jag höra dig säga ”lille Peeeeeeeter” när du träffar min bror. Du tyckte verkligen om honom… Jag kan känna lukten av sommar när vi är ute och går med din labrador L. Och jag kan fortfarande skratta åt när vi satt i ditt pyttelilla kök och rökte under spisfläkten och i flera timmar diskuterade all världens kärleksproblem.

1999 var vi uppe i Globen och kollade på Metallica. Hela dagen är ett stort minne. Ett underbart minne, min första stora konsert och då med mina favoritartister. Alla gånger som vi suttit hemma i din lägenhet och lyssnat på dem. Eller Tupac och Changes. DET är du.
Jag kan se dig framför mig, sittandes på ”Mummel” med D och dricka öl i väntan på att jag ska sluta jobba på Boggan, och hur du slänger dig runt halsen på mig när jag dyker upp och säger att ni har saknat mig, men att ni har snackat ”skit” om mig hela kvällen (för att ännu igen retas – din lilla retsticka!) och vilken toppentjej D har fått tag i. Men att jag är ”din” Carro och inte D:s, och att jag är den bästa…

Jag kan höra dig fnittra på det sättet som bara du gjorde… och jag kan höra ditt ”bonniga” skratt som du gjorde, mest för att retas…

Det finns så mycket minnen. Minnen att le åt. Men jag känner mig ledsen i hjärtat över att inte få skapa några nya minnen. Att inte få dela mitt liv med dig, berätta om allt jag är med om och låta dig få ta del av alla fantastiska människor som kommit in i mitt liv de senaste åren. Det finns så mycket jag vill berätta för dig. Berätta om hur lycklig jag är – vilken underbar människa som jag har träffat och delar mitt liv med. Om mitt liv i Stockholm, mina resor, mina tankar och drömmar. Och jag vill höra dig berätta om ditt liv, din familj, dina vänner och dina innersta tankar. Som vi alltid brukade göra.

Du fattas mig så det är inte klokt! Jag saknar dig! Fruktansvärt. 

Men nu har jag fått sett dig för sista gången och fått säga hejdå. Det var inte så här det skulle bli. Du skulle alltid finnas där.

Jag har kvar ditt sista sms i telefonen. Och det kommer jag alltid att spara.
”Jo då alltid! Detsamma gumman! Du är rätt bra du! Hi hi, du är bäst du Carro. Me love you”.

Dito hjärtat…. Men det vet jag att du visste. Du har alltid en plats i mitt hjärta. Nu och för alltid.

Du fattas mig.

In memory of N…. RIP.